Alternativa straff är inte lösningen

Jag har just läst den uppmärksammade artikeln i Dagens Nyheter av Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg. Generaldirektören menar att verkets förmåga att ta emot och hålla dömda förbrytare i fängsligt förvar framöver kommer att vara begränsad. Trots att ett antal anstalter och häkten planeras att byggas ut och upp. Generaldirektören förordar därför ett alternativa bestraffningar för att minska tryck och beläggning på landets anstalter.

Analysen är riktig och signalen är viktig. När antalet utdömda fängelsestraff ökar – och kommer att öka ännu mer om lagarna ändras och straffen skärps – ställer det ökade krav på Kriminalvården. Denna larmsignal ska tas på stort allvar. Åtgärder krävs.

Men lösningen på kapacitetsproblemen kan inte vara strafflindringar. Det är varken logiskt eller rimligt att hårdare straff för allvarliga brott ska förutsätta att straffen för de mindre allvarliga brotten lindras. Även de mindre allvarliga brotten måste mötas med en tydlig sanktion och ett kännbart straff. Straffskalorna måste hänga ihop och straffen måste stå i proportion till brottens svårighetsgrad.

Rättvisan kan och får inte anpassas efter logistiken. Det är statens skyldighet att tillse att lagöverträdelser beivras och att lagöverträdare lagförs och bestraffas. Det är statens ansvar att tillse att det finns tillräckliga resurser avdelade för att den ska kunna lösa denna sin mest primära uppgift.

Samtidigt är det naturligtvis viktigt att hålla efter de offentliga utgifterna  och att alltid värna om skattebetalarnas pengar. Moderaterna har föreslagit att fler utländska medborgare ska avtjäna sina straff i hemländerna. Detta förutsätter att överenskommelser ingås och avtal upprättas med flera länder. Vinsterna vore inte obetydliga. Enligt Kriminalvårdens statistik var 2966 av de 8423 personer som togs in på anstalt 2017 utländska medborgare. Det motsvarar 35 %. Huvuddelen av dessa är medborgare i europeiska länder.

En annan möjlighet vore att eftersträva bättre användning av den samlade tillgången på anstaltsplatser i EU. För några år sedan löste Norge sin brist på fängelseplatser genom att hyra in sig i den nederländska kriminalvården. Underskottet på platser i Sverige kan alltså lösas genom att sådana hyrs av länder med överkapacitet. Givetvis förutsätter detta att avtjänandet av straffet på den utländska anstalten sker på ett sätt och under förhållanden som är likvärdiga svenska förhållanden.

Detta är handlingsalternativ som riksdagen kan ge regeringen i uppdrag att utreda och verkställa. Om jag hade varit riksdagsledamot hade jag lagt motioner med förslag härom.

LÄNK:

Alternativa straff kan lösa brist på fängelser – DN 20 november 2018