Besvikelse och bekymran

Dagens mest uppmärksammade politiska händelse är att Centerpartiet ställer sig bakom S-MP-regeringens mycket ifrågasatta och hårt kritiserade lagförslag om att bevilja amnesti för ca 9000 ensamkommande vuxna män, vilka tidigare har fått avslag på sina asylsökningar av Migrationsverket. Om detta lagförslag skriver Lagrådet: ”gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Hårdare kan inte sågningen bli.

Förslaget är alltså uselt och illa förberett i juridisk mening. Och lika illa genomtänkt är det i praktiskt hänseende. Det blir de redan prövade kommunerna som får ta smällen när 9000 vuxna människor nu snabbt ska bli gymnasielever och beredas bostäder. Och sist, men inte minst, tilltron till svensk migrationspolitik raseras fullkomligt och komplett. Det som av flera skäl måste utgå från trygga principer, vara robust, rättvist och rättssäkert tillåts nu förfalla tilla att vara det motsatta; aktivistiskt, godtyckligt och nyckfullt.

Det är ingen liten sak. Det är mycket allvarligt och det kastar mörka skuggor över Alliansen. Det går inte att blunda för att C:s märkliga ställningstagande skadar väljarnas tilltro till de borgerliga partierna som ett samlat regeringsalternativ. För om dessa inte lyckas förenas kring det som ändå borde vara tydligt och enkelt, dvs att avvisa ett uppenbart orimligt förslag som Lagrådet på goda grunder förkastar, hur ska de då klara av att ta sig an den komplicerade migrationspolitiken som helhet? Var finns utrymmet för förnuftig kompromiss när den ena partens utgångspunkten är oansvarig ytterlighet?

Centerpartiets tanklösa agerande spelar alla andra än Alliansen i händerna. Det gör mig bekymrad och mycket besviken.

LÄS MER:

Gränslöst svek av Centerpartiet – Svenska Dagbladet ledare 24 april 2018.
Blogg: S abdikerar från ansvarstagande – 01 december 2017