Bröstpump? Nej, tack!

På söndagen var det Lars Ohlys (V) tur att grillas av av SVT. Jag såg inte hela sändningen (jag satt på ett tåg) men väl nyhetssändningarna efteråt samt några klipp på SVT play. Intervjun blottade, som så många andra redan kommenterat, blottorna i vänsterlägret. Det knakar och brakar i samarbetskonstruktionen rörande synen på bland annat brott och straff, betyg i skolan och nivåerna på beskattningen.

Mest iögonenfallande var naturligtvis Ohlys idé för hur mammor till nyfödda bebisar skulle lösa amningen när staten, enligt Ohlys idé, ska rycka de små från mödrarnas bröst redan efter sju månader. Karln menade på fullaste allvar att bröstpumpen är den praktiska lösningen på problemet. Med en bröstpump i var hem bygger vi det socialistiska samhället! Så uppnår vi den överordnade idén om “hälften var” i föräldraförsäkringen!

Jag är förvisso man, men har ändå på ganska nära håll fått stifta bekantskap med verktyget bröstpump. När vår älskade, äldsta dotter föddes hade hon inte riktigt kläm på hur hon skulle ta sig an bröstet för att få mat. Pumpen blev därmed ett nödvändigt ont som vi kämpade och slet med. Dag och natt. Jag var själv på KSS sent på nyårsaftonen 2002 för att få trasiga och besvärligt läckande packningar utbytta. Nej, pumpen är inget naturligt! Nej, pumpen är inte lösningen på familjepolitiken! Nej, pumpen ska inte ersätta den viktiga, naturliga och fina kroppskontakten mellan mor och barn.

Ohly är en öppen och rättfram man. Han sminkar och förskönar inte sin agenda. Det hedrar honom. Det gör dock inte hans idéer och människosyn mindre vidriga. Med tanke på det oproportionerligt stora inflytande Ohly har fått i den rödgröna politiken, är det sannolikt att han även kommer att tillåtas påverka utformningen av föräldraförsäkringen. Detta är, som jag skrivit tidigare, en fråga som oppositionen har en gemensam, principiell syn på, men som man avstått från att inlemma i sitt valmanifest. Sannolikt av taktiska skäl.

Jag är faktiskt stolt över den svenska föräldraförsäkringen. Jag tycker det är fantastiskt att Sverige kan ge alla föräldrar goda förutsättningar att vara tillsammans med sina barn under den första viktiga tiden. Jag är övertygad om att landets föräldrar i dialog vid köksbordet är myndiga att själva besluta om fördelningen av tid och hemmavaro med sina små älsklingar.

I höstens val avgörs, bland mycket annat, inriktningen för familjepolitiken. Valet står mellan bibehållen frihet för familjerna eller påtvingade intrång och politiskt motiverade pekpinnar. Jag väljer Alliansen!