Den meningsfulla kyrkan?

Kyrka

I afton har jag varit i Immanuelskyrkan i Skövde och deltagit i en paneldiskussion på temat “Den meningsfulla kyrkan?”. Samtalet var en programpunkt i den visitation, som biskopen i Skara stift, Åke Bonnier, nu företar av Billings kontrakt (vilket ungefär är “Skövdebygden” på kyrkospråk). Utöver biskopen utgjordes panelen av Niclas Lindstrand, chefredaktör på SLA, Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde, Eva-Lott Gram, barnmorska (och KD-politiker) samt jag, som deltog i min roll som politiskt förtroendevald. Modererade det hela gjorde den erfarne radiomannen Tomas Ek.

Det var ett lågmält och trevligt samtal om just Svenska kyrkan och hur den kan vara meningsfull för människor och samhälle. Min främsta reflektion om kyrkan är att den är som allra mest menings- och värdefull när, som biskopen så väl uttryckte det, “livet gör ont”. Kyrkan är en ovärderlig kraft när kriser och trauman drabbar oss i livet. Enskilt eller kollektivt.

En annan fråga, som jag uppmanades att reflektera kring, är den om kyrkan som politisk kraft. Den är inte lika enkel. Jag exemplifierade med en artikel i Aftonbladet, där rikets samtliga biskopar uttryckte krav på regeringen att “ta modiga beslut för att drastiskt minska växthusgaser såväl i Sverige som utomlands”. Att markera att klimatfrågan är av synnerlig vikt är naturligtvis riktigt. Men det är å andra sidan inte heller särdeles kontroversiellt. Det är ju när man närmar sig “de modiga besluten”, som det blir intressant. Är det tillräckligt modigt av regeringen att ha målet att år 2020 ha minskat Sveriges växthusgaser med 40 %? Om inte, hur många procent utgör gränsen för mod? Och hur förhåller sig kyrkan till olika varianter av modiga, politiska beslut och konsekvenserna av dem?

Med detta menar jag nu alls inte att kyrkan ska avhålla sig från tyckanden. Kyrkan ska så klart vara en röst i samhället! Men att vara det innebär samtidigt ett delikat balansnummer. Det gäller att vara konkret och därmed relevant, samtidigt som man vinnlägger sig om att vara  “färgblind” dvs. att inte snubbla över gränsen för vad som är – eller kan upplevas vara – partipolitiska tyckanden. I det avseendet kan det vara knivigt att vara meningsfull.

Om någon vill kika på detta panelsamtal, har jag lånat Svenska kyrkans Bambuserklipp (nedan).

LÄNK:

Inga avfällingar – ännu – Skövde Nyheter 08 oktober 2013