En dag för försvaret

Min torsdag var en dag för försvaret. På morgonen skyltaktivitet med utdelning av 200 frukostpåsar utanför infarten till Skövde garnison. Sedan genomförande av Skövdemoderaternas traditionsenliga servering av ärtor med (val)fläsk. Därefter ett mycket givande besök på Skaraborgs regemente där delar av regementsstaben gav en aktuell orientering om läget på förbandet. Besöket på P 4 blev veckans sista. I måndags besökte jag Livregementets husarer i Karlsborg och på tisdagen Militärregion Väst.

Min bild av de tre förbandsbesöken är att det är nödvändigt att förstärka försvarsanslaget på såväl kort som lång sikt. Mest angeläget och brådskande är det att ta tag i personalfrågan. Det råder brist på samtliga personalkategorier i försvaret och mest skriande är bristen på officerare. Bristen på sådana är redan besvärande och kommer att utgöra en begränsning för Försvarsmakten att utbilda fler rekryter och bemanna ytterligare förband. Det behöver göras mer för att rekrytera fler kadetter till officersutbildningarna, men framförallt behövs det bättre verktyg för att förmå de befintliga officerarna att inte lämna yrket.

Med detta sagt är det också väsentligt att regeringen ger en tydligare anvisning om prioritering för Försvarsmakten. Återuppbyggnaden av det nationella försvaret måste tydligare sättas i främsta rummet. Det innebär att andra åtaganden behöver strykas. Insatsen i Mali är en uppgift som kräver främst mannatimmar och som inte är uppenbart meningsfull ur ett nationellt försvarsperspektiv.

Vidare är materielläget bristfälligt. Arméns stridsvagnar och pansarskyttefordon är i behov av renovering för att kunna mäta sig med en motståndarens motsvarigheter och andra vapensystem. Med en sådan uppgradering kan de vara relevanta in på 2030-talet enligt en utredning av Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Men det behövs också mer av persedlar för soldaternas personlig utrustning. Idag råder det brist på basala ting som kängor och uniformer och sådana brister tar lång tid att åtgärda. Det beror till viss del att Sverige av outgrundlig anledning inte, som andra nationer, väljer att klassa dessa persedlar som krigsmateriel. Med en sådan klassificering skulle Lagen om offentlig upphandling kunna kringgås och ledtiderna förkortas avsevärt.

Jag uppfattar att Moderaterna i allt väsentligt ligger rätt med den nya försvarspolitiken. Vi menar att försvarsanslagen under de kommande tre åren minst ska förstärkas med de 18 miljarder kr som ÖB har begärt. Inom en tioårsperiod ska de fördubblas jämfört med dagens nivå. Den ökade ramen ska bland annat användas för att förstärka Försvarsmaktens attraktivitet som arbetsgivare samt för att uppgradera samtliga befintliga stridsfordon och -vagnar. Personligen är jag av uppfatting att en ny, moderatledd regering tidigt måste inleda nyanskaffning av fordon som kan ersätta dem som nu börjar att få några år på nacken. Moderaterna är slutligen tydliga med att internationella insater framledes ska kraftsamlas till närområdet.

Det finns mer att tycka, tänka och skriva om vad som behöver göras för att stärka försvaret. Dessvärre har frågan hamnat i skymundan i den nationella valdebatten. Det är emellertid en fråga som jag brinner starkt för och som jag hoppas att få ägna mig åt om jag skulle bli vald till Sveriges riksdag.

LÄNK:

Blogg: Tidigare inlägg om försvaret.