Håll tillbaka dem som hotar vårt samhälle

På lördag väntas centrala Göteborg bli scenen för hat, ondska, brutalitet och våld. Ett stort antal anhängare av den nynazistiska rörelsen Nordiska motståndsrörelsen (NRM) kommer att marschera på gatorna. Ett ännu större antal medlemmar i den internationella våldsvänstern kommer att komma dit för att söka konfrontation och våldsam uppgörelse. Mittemellan kommer den svenska polisen att stå. Poliser som riskerar liv och lem för att upprätthålla lag och ordning.

Jag är som så många andra riktigt orolig för hur lördagen i Göteborg kommer att te sig. Jag befarar kravaller, förstörelse och blodspillan. Kostnaderna för upprätthålla demonstrationsfriheten är enorma. Jag menar att de är orimliga.

De senaste veckorna har det förts diskussioner om huruvida det är rätt att nazister ska ha rätt att demonstrera. Flera intellektuella tyckare, som jag har djup respekt för, menar att det vore oförenligt med de grundläggande åsikts- och yttrandefriheterna om demonstrationsfriheten snörptes och begränsades. Jag inser också att det är vanskligt och komplicerat att laborera med dessa fundamentala friheter. Men jag tycker trots allt att man måste kunna göra mer för att försvara det demokratiska samhället från dem som vill förgöra det.

De skränande och taktfast stampande varelser som ska marschera i Göteborg på lördag är ju inte bara ett gäng förvirrade och historielösa typer med en vidrig värdegrund. De är också medlemmar i en organisation som inte bara predikar hat och våld, utan också praktiserar hat och våld. Det är ett kriminellt gäng. Jag tycker inte att organisationsfriheten med självklarhet behöver  omfatta sammanslutningar som har kriminalitet som verksamhetsidé. Det borde kunna göras olagligt att vara medlem i en sådan organisation.

Och om det befinns vara omöjligt att göra denna inskränkning i den grundlagsfästa organisationsfriheten, måste staten kunna vara tuffare mot de kriminella individer som bär upp farliga organisationer. Den som är dömd för hatbrott eller som har dömts för vålds- eller ordningsstörande brott i anslutning till tidigare demonstrationer eller möten på allmän plats, borde också kunna dömas till demonstrationsförbud i ett antal år. För det är väl inte självklart att människor återkommande ska få missbruka sina grundläggande fri- och rättigheter till att hota och kränka andra? Det skulle ge möjlighet för Polisen att plocka ut ledarsgestalterna, tillika de mest notoriska brottslingarna, ur tåget.

Jag tänker på de poliser som ska stå i linjen på lördag, trängda mellan våldsverkande drägg på båda sidor. Jag ber för att ingen ska skadas och jag hoppas och tror att de ska ro iland uppgiften. Men jag tycker att det är eländigt att en gigantisk poliskommendering ska behöva avdelas för att parera våldshögerns och -vänsterns sammandrabbning. Jag förmodar att när ett stort antal poliser koncentreras till centrala Göteborg, får det konsekvenser för ordningen på andra håll i landet.

Det är vid den här sortens samhällspåfrestande händelser som jag tycker att Polismyndigheten ska kunna rekvirera personal och materiel från Försvarsmakten. Det hade varit utmärkt om polisstyrkan i Göteborg kunde kompletterats med ett skyttekompani med fordon. De skulle kunna vara behjälpliga med övervakning, upprätthålla avspärrningar, kontrollera inpassering och – om nödvändigt – även göra insatser för att hålla ner kravaller och återställa ordning.

Det medger nu inte lagen, som är präglad av de tragiska händelserna i Lunde i västernorrländska Ådalen 1931. Men den borde kunna göra det, menar jag. Militären har nu, på ett helt annat sätt än på 1930-talet, förmåga att ingripa mot andra hot och störande händelser än de rent militära. Deltagandet i olika internationella insatser med varierande konfliktskalor har medfört att militären utvecklat förmåga att uppträda flexibelt och göra anpassade insatser.

När jag själv tjänstgjorde på det svenska skyttekompaniet i Kosovo 2007 var ”riot control” en uppgift som övades var och varannan vecka. Tillvägagångssättet, taktiken och tekniken var hämtad från den svenska polisen. Och utrustning fanns i form av batonger, sköldar samt icke dödliga vapen såsom OC-spray och gummiprojektiler till automatkarbinernas granattillsatser. Vi hade god förmåga att göra stabila insatser och att upprätthålla ordning, utan att bruka övervåld.

Vi måste göra mer för att hålla tillbaka de onda krafter, som på olika sätt vill störta vårt demokratiska samhälle mot avgrunden. Vi måste göra mer för att hindra dem som ser våld, förstörelse och ödeläggelse som sin främsta ambition. Och vi kan, menar jag, göra detta utan att göra uppenbart våld på den demokratiska statens grundläggande principer.

Slutligen vill jag påpeka att ovanstående resonemang gäller generellt om all de olika rörelser och krafter som från olika utgångspunkter strävar mot vårt fria samhälles förgörelse. Relativisering är således överflödig och undanbedes.