Handlingskraft krävs i kampen mot kriminaliteten

Till sist ansåg sig då statsminister Löfvén (S) nödgad att göra något åt poliskrisen i landet. Idag lovade han ytterligare dryga 7 miljarder kronor till Polismyndigheten under de kommande tre åren. 2 av dessa ska falla ut under nästa år. Tidigare har S-MP-regeringen levt i förnekelse. Löfvén och förre inrikesministern Ygeman har skjutit åtgärder och kostnader på framtiden. De har nonchalerat de många larmsignalerna om poliser som väljer att säga upp sig. De har struntat i att antalet poliser blir färre – inte fler – i ett land som redan har EU:s tredje lägsta polistäthet.

Det går inte längre att blunda. Det går inte att förneka att läget är allvarligt och att Polisen är rejält tyngd av ständiga ingripanden mot en tung och organiserade brottslighet. I den nu avslutade helgen sköts i Sverige hela nio (!) människor. Skjutningar med eldhandvapen är inte längre något som endast drabbar storstäderna med sina förorter. Ett av helgens illdåd inträffade i lilla Herrljunga längs Västra stambanan. Samtidigt kastar den internationella terrorismen sina mörka skuggor över oss. Under det senaste veckoslutet drabbade den vansinniga terrorn Barcelona och Åbo. Otryggheten breder ut sig. Det är hög tid – övertid – att vidta åtgärder för att återinföra lag, ordning och trygghet i vårt land.

Självfallet välkomnar jag därför att även regeringen nu är beredd att skjuta till ytterligare medel för att stärka Polisen. Jag beklagar dock att det har tagit så lång tid för att komma dithän. Varje år av den hittillsvarande förnekelsepolitiken har varit ett förlorat år. Fler poliser har sagt upp sig på grund av dåliga löner och undermåliga arbetsförhållanden. Färre nya har utexaminerats. Det kommer att dröja länge innan Polisen är på fötter igen.

Men allt handlar inte heller om pengar. Jag menar att det är angeläget också att se till att rättsstaten ges lagrum och möjlighet att hålla undan tungt kriminella från gatorna under längre tid. Men vi har för klena lagar i det här landet, som spelar de kriminella i händerna. Låt mig avgränsa mig till att här ta tre enkla och, tycker jag, mycket stötande exempel:

  • Alla brottslingar under 21 år medges  systematiskt strafflindring med hänsyn till deras låga ålder, även om de är yrkeskriminella och redan brottsligt belastade.
  • Den som begår många brott ställs bara till svars för de med högst straffvärde. De i sammanhanget mindre allvarliga brotten leder inte till åtal och än mindre dom.
  • Den som är återfallsförbrytare och som gång efter annan begår upprepade brott, får ingen straffskärpning. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden, är vederbörande fri att begå nya brott igen.

Vi måste skärpa lagarna, så att rättsstaten har makt och möjlighet att bättre skydda medborgarna från buset. Det hastar på. På flera håll i landet har myndigheterna mer eller mindre kapitulerat och låtit de kriminella gängen ta över. Detta är ovärdigt Sverige! Kampen mot kriminaliteten kräver en handlingskraftig regering. Det saknar vi dessvärre, dagens besked till trots.

LÄNKAR:

Löfvén: 7,1 miljarder till Polisen – SVT 20 augusti 2017
Nio personer skjutna på samma helg – SVT 20 augusti 2017