Inget besked är också besked

I afton har jag tagit mig tid att se på utfrågningen av Göran Hägglund (Kd) och även sett på nyheternas rapportering om vänsterpartiernas valmanifest. Det senare innebar som väntat en politik som nedmonterar den arbetslinje som alliansen mödosamt byggt upp under sina fyra år vid makten. Med en rödgrön regering kommer det löna sig mindre att arbeta och att driva företag.

Intressant var också beskedet om att den väntade kvoteringen av föräldraförsäkringen lämnats utanför manifestet. Mona Sahlin meddelade i Aktuellt kryptiskt att manifestet endast innehöll sådant som partierna nu kommit överens om. Till saken hör ju att samtliga tre vänsterpartier driver den klåfingriga linjen att individualisera föräldraförsäkringen, så att mammor och pappor ska tvingas dela den jämnt. Alltså att lagstiftaren, istället för föräldrarna, ska bestämma hur föräldrarna ska disponera sin första tid med sitt barn.

Detta kan man tolka på två sätt. Antingen har de tre vänsterpartierna inte kommit överens om detaljerna i hur man ska beskära föräldrarnas valfrihet. Det vore i så fall ynkligt av en konstellation som har ambitionen att regera ett land. Eller är det så att partistrategerna inser att kvoteringstanken, enligt upprepade mätningar, är hopplöst impopulär bland Sveriges föräldrar och därmed knappast en vinnande fråga att föra in i valrörelsen. Frågan skulle, eftersom man i grunden ju faktiskt har en samsyn, ändå enkelt kunna föras upp för beslut efter valet, men då helt utan väljarnas inblandning och dom.

Är vänsterkartellen allmänt regeringsoduglig, eller går den till val med en dold agenda? Antingen eller. Eller både och. Inget besked är också besked.

FÖLJ MIN KAMPANJ PÅ FACEBOOK

Anders G | Marknadsför din sida också