Innehållet främst

Moderaternas partiledning främsta målsättning är nu naturligtvis att få stöd för en borgerlig regering. Det är bra och viktigt. Denna ska allra helst omfatta hela den svenska borgerligheten. Men C och L har emellertid tagit som sin överordnade ambition att direkt eller indirekt undvika beröring med Sverigedemokraterna (förutom när det i riksdagen gäller att rösta bort Stefan Löfvén och att välja talman). Där är låsningen i regeringsfrågan som nu lamslår den svenska rikspolitiken.

Jag förmodar att det inte bidrar till någon gemytlig atmosfär i samtalen mellan Alliansens partiledare när lokala moderater här och var uppvisar kommunala överenskommelser med just Sverigedemokrater. Det är möjligen för att lätta upp stämningen och minska friktionerna mot C och L som M-ledningen ser sig nödgad att uttrycka sin indignation över att ”riktlinjen” har frångåtts och att hötta med fingret mot felande partivänner.

Men det goda syftet till trots blir det ändå knepigt. Det politiska landskapet är efter valet förändrat i flera kommuner. Verkligheten ser ju ut som den gör och den ter sig på olika sätt på olika håll i landet. Lokala moderater är givetvis skyldiga sina väljare att driva sin politik ”ända in i kaklet” och göra vad de kan för att få avtryck för den i sin kommun. Moderaterna måste alltid sträva efter att nå resultat i den praktiska sakpolitiken. Det måste vara utgångspunkten när moderater sätter sig vid förhandlingsbordet med andra partier, vilka dessa än är.

Efter tidigare val, liksom efter detta, har moderater i ett fåtal kommuner ingått valteknisk samverkan med Vänsterpartiet. Här och var har de till och med inlett politiskt samarbete för att styra sin kommun i samverkan med detta ytterlighetsparti. Jag vet inte om detta sker i konflikt med någon riktlinje. Jag har i alla fall inte uppfattat några förmanande pekfingrar. Sällan har heller dessa lokala samverkansprojekt uppmärksammats av nationell media. I de fall så ändå har skett har det har det snarare beskrivits som något udda men pittoreskt att man med långa armar lyckats överbrygga inbyggda politiska motsättningar och skaka hand över blockgränsen.

I Sverige och framförallt i media uppfattas yttersta vänstern som mer chic, fin och politiskt korrekt. Det anses vara oförargligt att skaka hand med det parti som för inte länge sedan bekände sig som kommunistiskt, medan det är oförsvarligt och oförlåtligt att göra det med Sverigedemokraterna. Personligen ogillar jag båda dessa ytterligheter, men jag konstaterar att de numera samlar en försvarlig mängd väljare. De utgör en del av det politiska landskapet och det måste vi förhålla oss till.

Kringgångstaktiken, främst manifesterad i Decemberöverenskommelsen, har varit misslyckad. Det är en sorglig ironi att de partier som har som sin främsta idé att stänga ute ytterligheterna med sitt beteende snarare bidrar till att göda dem. Att tillämpa riktlinjer som vilar på ett dogmatiskt förhållningssätt till andra partier riskerar att minimera Moderaternas inflytande i den politiska miljö som är verklighet i snart varenda svensk kommun. Att ett parti självmant begränsar sin påverkan, eller i värsta fall avstår från möjligheten till politisk påverkan, kommer ofrånkomligen att upplevas som svekfullt av de väljare som givit partiet sin röst.

Med detta sagt är det inte alls självklart att Moderaterna ska samverka med Sverigedemokraterna i en kommun. Lika lite som att Moderaterna ska göra det med Vänsterpartiet eller med Socialdemokraterna. Moderaterna ska utifrån de förutsättningar som råder på ort och ställe agera för att maximera utfallet av sin liberalkonservativa politik. Det är politikens innehåll som måste vara avgörande för valet av sällskap och konstruktionen av samverkan. Det är verkligheten och vardagen som ska påverkas och förändras. Det är den uppgiften som rättfärdigar politikens och partiets existens.

Därmed är det också det innehållet i en lokalpolitisk överenskommelse som måste granskas och värderas av partiet och dess ledning. Om en företrädare för Moderaterna skulle få för sig att skriva under på ett politiskt innehåll som är oförenligt med partiets grundläggande värderingar, kan och ska denne givetvis uteslutas. Det framgår av Moderata Samlingspartiets stadgar att en medlem förutsätts ”dela partiets grundvärderingar”. Det framgår också att en medlem ska uteslutas om denne ”genom sitt handlande skadar partiet”. Jag noterar att något uteslutningsärende inte är aktuellt. Partisekreteraren konstaterar att ingen har brutit mot några stadgar.

Svensk politik skulle bli mycket mer handlingskraftig och åtnjuta avsevärt mer tilltro och respekt om den fokuserade mer på verklighet, innehåll och sakfrågor än på spel, form och etikettering. Mot detta måste Moderaterna sträva och helst den samlade borgerligheten. Det vore en både efterlängtad och nödvändig riktlinje att följa.