Nato-stödet ökar

sweden

Jag läser att svenskarna blivit mer positiva till ett medlemskap i Nato. Detta enligt en mätning i SIFO, vilken publiceras i Svenska Dagbladet. Det är nu ungefär lika många Nato-positiva som -negativa i väljarkåren. Mest positiva är de manliga väljarna och dem med som sympatiserar med borgerliga samt med Sverigedemokraterna. Mest negativa är, föga överraskande, anhängarna till Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Det som anses ha förändrat svenskarnas syn på saken är den senaste tidens upprepade kränkningar i luften och under havsytan samt att medborgarnas förtroende för den svenska försvarsförmågan minskat. En ökande del av valmanskåren reagerar nyktert och rationellt när de tämligen hårdhänt tvingas att konfronteras med en fråga som de annars ägnar relativt litet intresse för. Ändå har frågan inte direkt dominerat debatten. Det är främst Folkpartiet och i viss mån Moderaterna som har drivit på i frågan om ett Nato-medlemskap. Men trots att det är en oerhört betydelsefull fråga är den endast sporadiskt förekommande i opinionsbildningen strömfåra.

Det är det dags att ändra på! Säkerhetsläget i Europa har försämrats radikalt och ingenting tyder på att denna negativa spiral skulle vända. Det gäller därför att se om sitt hus och ta ansvar för Sveriges säkerhet och för stabiliteten i regionen. Frågan bör därför föras högre upp på agendan i svensk politik.

Det finns så klart ett litet aber. Det stavas S-MP-regeringen och dess intima relation med Vänsterpartiet. Den vankelmodige regeringschefen Stefan Löfvén (S) har varit ovanligt tydlig med att Nato-frågan är stendöd för hans regering. Å andra sidan är det ytterst tveksamt om hans regering är särdeles livskraftig. Just nu stiger spänningen inför den kommande veckans omröstning om budgeten i veckan. Jag har ytterst svårt att se att S-MP-regeringen blir långlivad. Jag ser en flod av argument varför Miljöpartiet bör avskiljas från taburetterna.

Om och när S-MP-regeringen får tacka för sig bör den svenska borgerligheten spela in frågan om Nato-medlemskap mot Socialdemokraterna. Det är en fråga som just nu i Sverige har en relativt stark höger-vänster-dimension. Men som inte borde ha det. Det borde vara en fråga om realpolitik. Det borde vara en fråga om säkerhetspolitiskt ansvarstagande.

Ett första, politiskt ofarligt steg borde då vara att låta utreda saken grundligt och publik. Att tydliggöra för- och nackdelar, att engagera befolkningen i frågan samt att föra upp säkerhetspolitiken på agendan. Det borde vara en ofarlig hantering även för de borgerliga skeptikerna i framförallt Centern och i viss mån Kristdemokraterna. Att borgerliga väljare tydligt är Nato-positiva borde underlätta för dessa partier att med trygghet komma ut som säkerhetspolitiska nykterister.

LÄNKAR:

Stödet för Natomedlemskap växer – SvD 30 november 2014
Tidigare blogginlägg om Nato