Nej till kommunalt snusförbud!

Snusdosa

Trött och mosig efter en lång arbetsdag sitter jag på tåget från Göteborg till den kära hemstaden. Förstrött öppnar jag SLA:s webbsida för att insupa de senaste lokalnyheterna. Med ens är min tröttma förbytt i upphetsning. ”Snart kan det vara slutsnusat på kommunen”, skriker en ilsken rubrik!

Jag läser vidare. Kommunens personalutskott ska se över regelverket för brukande av tobak på arbetstid i Skövde kommun. I SLA-artikeln säger ordföranden, Leif Walterum (C), ”att det även kan bli tal om att titta på helt tobaksfri arbetstid, det vill säga att snus även skulle omfattas av reglerna.”

Jag är inte längre bara upphetsad. Jag är nu även upprörd!

Att en arbetsgivare styr upp reglerna för rökning på en arbetsplats har jag full förståelse för. Rökning är bland det mest hälsovådliga man kan ägna sig åt. Rökning har ett direkt och dokumenterat samband med de dödliga sjukdomarna lungcancer och KOL.  Dessutom medför den andra problem och det för andra än rökaren själv. Att röka utanför byggnader och entréer till kommunens byggnader innebär att man utsätter andra för passiv, ovälkommen och ohälsosam rökning. Att det på vissa arbetsplatser, såsom förskolor, skolor och äldreboenden, är direkt olämpligt att uppträda med rökindränkta kläder är självklart. Och att tillåta rökning på arbetstid vore oacceptabelt, eftersom det skulle innebära ett bortfall av den tid som arbetsgivaren betalar för.

Men den som sätter likamedtecken mellan snus och röktobak begår en dumhet! De ovanstående bekymren är svåra, eller faktiskt omöjliga, att applicera på en snusare. Att snusa stjäl ingen tid från en arbetsgivaren. Snusningen drabbar heller ingen annan än snusaren själv. Om man inte pussas på arbetstid förstås, men det är ju av andra skäl olämpligt. Dessutom är det så att det faktiskt inte finns entydiga, forskningsgrundade bevis för att brukande av svenskt snus är så hälsovådligt, som svenska myndigheter gärna gör gällande i sin propaganda. Tobaksförbrukningen i Sverige ligger i nivå med övriga europeiska länder. Men risken för att avlida i någon tobaksrelaterad åkomma är trots det minst i Europa. Det beror på det svenska snuset! Många människor använder därför snus som rökavvänjningsmedel. Även om folkhälsoargumentet är välmenande är det faktiskt inte hållbart. Slutligen undrar jag om det ens är lagligt för kommunala chefer att i jakt på en harmlös, men kommunalt brännmärkt miniprilla visitera sina medarbetares munhålor? Med största sannolikhet inte.

Jag har ännu inte läst dokumentet med det regelverk som kommunens personalutskott med iver nu tagit sig för att revidera. Jag har ikväll mejlat till personalchefen och bett om att få ta del av det, så att jag ska kunna bilda mig en välgrundad uppfattning. Tills dess att någon anför anständiga, begripliga och hållbara skäl för ett kommunalt snusförbud, kommer jag dock att göra politiskt motstånd!

Om Skövde kommun skulle införa snusförbud ser jag mig faktiskt nödgad att lämna mina politiska uppdrag (jag är kommunfullmäktigeledamot och gruppledare för Moderaterna). Det vore mig nämligen alldeles främmande att som beslutsfattare sätta mig över sådana regler som politiken påtvingar andra. Att sluta snusa har jag heller för närvarande inga planer på, även om jag gör privatekonomiska övervägningar varje gång riksdagen behagar höja snusskatten.

Sunt snusförnuft är en uppskattad och efterfrågad kompetens i politiken. Jag förväntar mig att de förtroendevalda i personalutskottet är tillräckligt kompetenta och kloka för att distinkt avfärda ogrundade tankar på ett kommunalt snusförbud.

LÄNKAR:

Skövde kommun ser över rökregler – SLA 11 februari 2015

Tidigare blogginlägg:

Dags för snusförnuft i EU – 16 oktober 2012
Regeringen visar snusförnuft – 20 februari 2011

2 kommentarer för “Nej till kommunalt snusförbud!

  1. Utmärkt skrivet och helt rätt av dig!

    Synd att inte en så förnuftig man som du sitter i kommunfullmäktige i min hemkommun.
    Inte för att någon här börjat yra om snusförbud, men ibland saknas det lite snusförnuft!

Kommentering avstängd.