Tankar efter terrorn

I morse vaknade jag upp till den sorgliga och otäcka nyheten om terrorangreppet mot konsertbesökare i Manchester i Storbritannien. Jag förstår att artisten Ariana Grande främst lockar unga flickor. Den vettvilling, som av allt att döma har detonerat en laddning i publikhavet, har riktat sin ondska mot oskyldiga människor med sina liv framför sig. Det är barnkroppar som slitits isär,  lemlästats och trampats sönder i arenan Manchester. Det gör attentatet alldeles särskilt vidrigt. Jag känner djup sorg och innerlig medkänsla med de arma föräldrar som igår kväll förlorade sina älskade barn. Smärtan måste vara enorm. Det finns inget starkare, djupare och mer innerligt än en förälders kärlek till sina barn. Som pappa vet jag.

På radion sa en terrorexpert att det var väntat att det skulle ske ett terrorangrepp i Storbritannien. Hotbilden har varit förhöjd en längre tid. Lika väntat är det att någon sjuk, livsföraktande terrororganisation snart tar på sig illdådet. Förhoppningsvis kan gärningsmannen identifieras och eventuella medhjälpare jagas, gripas och lagföras. Det är sannolikt en uppgift som inte bara kommer att engagera den brittiska polisen, utan myndigheter även i andra europeiska länder. Terrorismen är global och har förgreningar i hela Europa. Inte minst i Sverige och Göteborg, som har stått för en omfattande export av så kallade radikaliserade extremister till de orättfärdiga striderna i Levanten.  Det som hände i Manchester igår kan hända här idag. Eller någon annanstans i vår närhet i morgon. Det hänger samman.

Nu kommer vi återigen att uppmanas behålla lugnet och fortsätta liva livet som vanligt, men “ha en viss vaksamhet”. Det är så klart klokt. Det måste vi göra. Något annat vore förfärligt och trist. Men jag kan medge att jag själv börjar reflektera kring riskerna för att hamna i sammanhang som kan utgöra måltavla för en livsföraktande galning. Senast i helgen, när jag sprang det folkstinna Göteborgsvarvet, tänkte jag tanken.

Jag anser att mer måste till. Jag tror att Europa och Sverige måste satsa större resurser för att upprätthålla trygghet och säkerhet. I en orolig tid är det angeläget för människor att känna att myndigheterna har koll. Det behövs för tilliten och tryggheten i vårt samhälle. Att vi alla vet att staten har minst ett öga på buset och en stark, resolut arm att ingripa med om det behövs. Tuffa tider, tydliga hot och återkommande angrepp kommer kräva att säkerhet och skydd mot inre och yttre hot och fiender prioriteras högre. I Sverige är såväl den polisiära som militära förmågan enligt min mening otillräcklig. De senaste tidens händelser, såväl inrikes som utrikes, har lett till en yrvaken, begynnande insikt om att dessa funktioner måste rustas upp och förstärkas. Men det måste ske med en mycket större medvetenhet och beslutsamhet än idag.

LÄNKAR:

Explosion på arena i Manchester – DN 23 maj 2017