Alliansens budget beslutad

Måndagen har jag ägnat åt kommunpolitik. På morgonen en rapport om hur social- och skolförvaltningarna bättre ska samverka kring barn med sammansatta problembilder. Uppdraget att stärka denna samverkan beslutades i kommunfullmäktige i samband med att Alliansens budget antogs i juni. Jag spelade in frågan i Alliansens budgetberedning och är glad att det togs emot väl av både majoritet och opposition. Det är ett viktigt utvecklingsområde där Skövde kan och ska bli mycket bättre.

Under eftermiddagen och kvällen satt jag i kommunfullmäktige som idag hade tre tunga beslut på föredragningslistan; val av ledamöter och ersättare i nämnder och kommunalförbund, beslut om budget för 2015 samt antagande av yttrande till Mark- och miljööverdomstolen angående Cementas ansökan om fortsatt kalkstensbrytning. Själv engagerade jag mig – och det måttligt – endast i debatten rörande budgeten och nöjer mig därför med att här kommentera just den.

Det har varit val och då ska det nyvalda kommunfullmäktige besluta om budget. Eftersom det – dessbättre – inte blev maktskifte i Skövde innebar det att en måttligt reviderad version av Alliansens budget från juni lades på bordet som huvudförslag. Det var också den som antogs av kommunfullmäktige efter en votering där Sverigedemokraterna valde att lägga ned sina röster.

Det rådde faktiskt inte någon dramatisk skillnad mellan de båda huvudalternativen; Alliansens och sossarnas. I en budget på ca 2,3 miljarder kronor var differensen på den sista raden blygsamma 7,7 miljoner. Det motsvarar 0,33 %. Jag liknande därför i mitt anförande debatten vid en strid om påvens skägg.

Sossarna hade (som vanligt) norpat av det budgeterade resultatet samt även av kommunstyrelsens utvecklingsmedel. Som vanligt hade de kletat ut pengarna på nämnderna för att överträffa Alliansen i utgifter. Samtidigt hade de (som vanligt) inte haft kraft och mod att lägga någon avvikande investeringsbudget, vilket innebär att kommunen skulle finansiera en mindre del av nybyggnationer med egna medel och istället behöva låna mer. Eller höja skatten. Oppositionsrådet Marie Ekman (S) sade sig inte utesluta förslag om skattehöjning senare i perioden.

De 7,7 miljonerna utmålades först som viktiga satsningar och utgifter som skulle göra väsentlig skillnad både här och där. Det var tills dess att Torbjörn Bergman (M) upptäckte att oppositionsbudgeten var felräknad! Då ändrade sig oppositionsrådet till att istället hävda att 7,7 miljoner kronor är småpengar och ingenting att bry sig så mycket om. Ridå!

En annan märklighet stod Sverigedemokraterna för. Partiet hade presterat ett dokument som av en företrädare först presenterades som ett tilläggsyrkande. Vad det var tillägg till var länge oklart. Förvirrat blev det när en annan menade att det var ett ändringsyrkande, utan att precisera vilket förslag som skulle ändras. Rena snurren blev det när den tredje menade att det var “ett paket” som skulle ställas mot de andra förslagen.

Till sist hävdade vågmästarna att det istället skulle betraktas som ett fullvärdigt budgetförslag. Då övergick det till att bli rent absurt. För SD hade i sitt förslag inte med en rad eller siffra uttryckt en enda tanke om hur 2,3 miljarder skattekronor ska fördelas på kommunens nämnder och verksamheter. Inte en idé om vilka medel skolan, äldreomsorgen eller socialtjänsten ska tilldelas under 2015. Istället en ofinansierad önskelista om några parkeringsplatser på Kyrkgatan och ett stängsel i Kyrkparken. Och att det vore kul med en pool i Boulognerparken. Samt några allmänna ord om att invandringen borde stoppas. That’s it. Något större ansvar än så var missnöjespartiet inte redo eller villigt att ikläda sig.