Åtgärder krävs

sweden

I helgen har jag, liksom många andra, med bävan och oro följt utvecklingen i Ukraina och på Krim samt Rysslands hotfulla agerande. På kort tid har en situation i det relativa närområdet eskalerat till något, som starkt påminner om kalla kriget. Ryssland är och uppträder som en militär stormakt med en stark ambition att kontrollera och behärska sina intressesfärer. Att metoderna står i strid med folkrätten bekymrar ryssarna föga. Det är den starkes rätt som president Putin utkräver. Andra länder i den ryska intressesfären har anledning till oro. Det är inte alls otänkbart att den situation liknande den i Ukraina skulle kunna provoceras fram också i t ex Baltikum.

De som hävdat att Rysslands militära förmåga är begränsad och att dess upprustning sker från en mycket låg nivå har varit fel ute. Det visade Ryssland med den stora manövern Zapad i höstas och det visar man nu, när man på kort tid uppbådar 150 000 man i anslutning till gränsen till Ukraina. Den som hävdat att Rysslands engagemang i Europa har tonats ned till förmån för Asien har varit lika fel ute.

Det enda vi vet om framtiden är att vi ingenting vet. Det som tidigare betraktats som ett osannolikt, hypotetiskt scenario har nu snabbt blivit skrämmande verklighet. Huvudvärk kan komma plötsligt. Det är dags att lära sig den läxan. Sverige måste över tid upprätthålla tillräcklig militär förmåga för att självt eller – ännu hellre – i samverkan med andra bidra till stabilitet och säkerhet i norra Europa.

Före mars månads utgång ska Försvarsberedningen till regeringen lämna förslag på hur försvaret bör inriktas och utvecklas efter 2015. De aktuella händelserna på Krim måste göra avtryck i rapporten. Något annat vore otänkbart och oacceptabelt. Åtgärder, som utvecklar och stärker Sveriges militära kapacitet och förmåga på riktigt, måste nu beskrivas, beslutas och vidtas. Personligen ser jag fyra åtgärder som angelägna:

1. Påskynda införandet av IO14
I grund och botten är jag inte överförtjust i IO14, då jag menar att den främst mer är avsedd för expeditionära insatser utomlands än att försvara Sverige. Men det är ändå den organisation som gäller, även om den inte förväntas vara uppfylld och operativ förrän 2019. Eller förmodligen ännu senare. Läget motiverar nu en kraftansträngning för att få förbanden på fötter och göra dem grip- och användbara. Rekrytering, utbildning, övning och materielanskaffning kommer då att medföra ökade försvarskostnader, som måste finansieras krona för krona. Det är ofrånkomligt.

2. Förbered för tillväxt
Jag har tidigare hävdat att de sju manöverbataljoner, som ska utgöra ryggraden i det svenska försvaret, inte nödvändigtvis är tillräckliga för att möta framtida situationer och hot. Därför ska försvarsmakten få i uppdrag att planera och förbereda för styrketillväxt och anpassa sig till förändrade hotbilder.

3. Förstärk närvaron på Gotland
Gotland är nyckelterräng av strategisk karaktär Östersjön. Att försvaret har övergivit ön (sånär som på 14 förrådsställda stridsvagnar utan besättningar) är därför obegripligt. Militär närvaro på ön vore en välkommen och stark signal om att Sverige fullgör sina säkerhetsåtaganden medvetet och ansvarsfullt.

4. Inled samtal om NATO
Det brukar hävdas att opinionen inte är mogen för ett svenskt närmande till NATO. Händelseutvecklingen i öster borde rimligtvis bidra till att öka den allmänna insikten om att Sverige skulle gynnas av deltagande i robusta försvarsstrukturer med säkerhetsgarantier. Tre av fyra regeringspartier är för. Jag tycker att tiden är mogen att ersätta passivt avvaktande med aktivt samtal om ett medlemskap.

2 kommentarer för “Åtgärder krävs

  1. Alla måste ha en stark FÖRSVART, sitt eget eller någon annans. Det är bara välja.
    Inför allmänt värnplikt igen fast med kvalitativt innehåll än förr.

  2. Mycket intressant inlägg i försvarsdebatten.
    Rusta upp Gotland. Dett är mycket angeläget!
    Inled samtal med NATO. Partnerskap hjälper oss inte i ett akut läge. Ingen hjälp att vänta. Se Ukraina som säkert känner sig svikna av väst.

Kommentering avstängd.