Besluta om slutförvaringen

När elpriserna skenar och reservkraftaggregaten spyr ut koldioxid som aldrig förr blir den hittillsvarande, svenska energipolitikens grova tillkortakommanden uppenbara för var och en. När hushållens plånböcker åderlåts på grund av ytterst normal elkonsumtion kan inte några rödgröna ordkonstnärer förvränga verkligheten längre. Sveriges energipolitik är ett komplett haveri.

Men den som tror att det nu inte kan bli värre bör tänka om. Även driften av de kvarvarande sex svenska kärnreaktorerna är nämligen hotad. Även detta problem är, som så många andra i vårt märkliga land numera, helt och hållet politiskt självgenererat. Det är en av konsekvenserna av det ytterst tveksamma nöjet att ha haft Miljöpartiet i regeringen under sju svåra år.

Den dåvarande S-MP-regeringen duckade tidigare i höstas och avstod från att fatta beslut om slutförvaring av det svenska kärnavfallet. Att skjuta frågor på framtiden var Stefan Löfvéns paradgren. Men om inte en lösning kommer på plats inom väldigt kort riskerar reaktorerna att behöva stängas av. Det går inte att producera kärnavfall om det inte kan tas om hand och förvaras på ett säkert sätt. Detta har bland annat Vattenfall, ägaren av kärnkraftverken, varit väldigt tydlig med.

Frågan om slutförvaring har utretts och prövats i över ett decennium och har hållit många välutbildade ingenjörer och omsorgsfulla byråkrater sysselsatta. Det finns en färdig lösning för hur bränslet ska förvaras. Alla expertmyndigheter har gett den sin välsignelse. Alla erforderliga utlåtanden har uttryckts och alla nödvändiga tillstånd är på plats. Det krävs inte en enda konsulttimme till för att bereda beslutet. Allt som återstår är ett formellt beslut av Sveriges regering.

Men lik förbannat tillät Stefan Löfvén miljöpartisterna att än en gång driva in en fet pinne i hjulet. Dessa förmådde regeringen att avstå från beslut och istället skjuta det på obestämd framtid. Ett utstuderat och förrädiskt sätt att tvinga fram en avstängning och avveckling av de kvarvarande reaktorerna på. Ett träffsäkert sätt att ytterligare tvinga Sverige mot slutet som industrination och väldfärdsland.

Men nu ingår inte Miljöpartiet i regeringen längre. Statsminister Magdalena Andersson behöver därför inte ta samma förödande hänsyn till en regeringskoalition som sin företrädare. Hennes regering kan och behöver fatta för landet nödvändiga beslut. Ett sådant beslut som verkligen hastar är alltså beslutet om slutförvaringen. Miljöminister Strandhäll behöver sluta twittra och istället ta sig an sitt jobb. Hennes chef behöver se till att det omgående blir gjort.