Blockat bageri

Ingeborgs

Utanför Ingeborgs bageri på Hunnebergsgatan i Linköping (där jag för övrigt bodde under några glada år på 1990-talet) patrullerar bestämda och bastanta herrar och damer iförda signalfärgade västar. De är blockadvakter från Livsmedelsarbetarförbundet med en självpåtagen uppgift att göra livet surt för den företagare som förestår det lilla bageriet på adressen. Orsaken? Företaget har inte tecknat kollektivavtal.

I Corren läser jag att företaget sedan sex månader drivs av två syskon som invandrade från Irak för 14 år sedan. Tidningen beskriver hur en av ägarna, utöver arbetet i bageriet, även kör taxi i ett antal timmar för att få ekonomin att gå ihop. De betalar löner och försäkringar. De uppfyller, utgår jag ifrån, alla de olika krav som lagar, förordningar och föreskrifter som omgärdar livsmedelsföretagande. Det verkar tufft, arbetsamt och ekonomiskt riskfyllt och utsatt. Så som tillvaron ofta ter sig för små och nystartade företag i Sverige.

Sådana aspekter låter sig dock inte LO-förbundet bevekas av. Kollektivavtal gäller. Lika för alla, oavsett om det handlar om ett jättelikt bageri som Skogaholm eller en liten familjeägd rörelse på Hunnebergsgatan i Linköping. Kollektivavtal gäller. Passar inte galoscherna lägger inte facket fingrarna emellan. Hellre ett företag i konkurs än ett utan avtal. Hellre förlorade arbeten än sådana vars avtal inte tillfullo överensstämmer med den förtryckta blanketten i fackombudsmannens pärm. Kollektivavtal gäller.

Detta är inte första gången som röda facket ger sig ut i korståg mot fri företagsamhet. 2006 inledde Hotell- och Restaurangarbetarförbundet en blockad mot den lilla salladsbaren Wild’n Fresh i Linnéstaden i Göteborg. Även där skulle fackpamparna påtvinga företaget kollektivavtal, trots att de anställda inte ville det och trots att de dessutom åtnjöt både högre lön och bättre förmåner än vad kollektivavtalet stadgade. Den röda aggressionen ledde dock till en facklig viktoria när företagaren till sist kroknade, gav upp och fann det bäst att sälja sin rörelse.

Det fackliga agerandet i Linköping är ovärdigt, det är tarvligt och det är skamligt. Men det är inte olagligt. När Livsmedelsarbetarförbundet ägnar sig åt strukturella trakasserier sker det inom ramen för regelverket för den svenska arbetsmarknaden och den arsenal av konfliktvapen som detta medger. Det är upprörande att militant, stereotyp, facklig socialism ännu i vår tid tillåts att kränka äganderätt och lägga krokben för småföretag. Det är bedrövligt att människor som arbetar, sliter och tar risker för att försörja sig och skapa jobb för andra på detta vis tillåts brytas ned och tvingas till underkastelse. Så ska det inte få vara i ett land som behöver mer av företagsamhet, fler företag och fler jobb. Det är inte rimligt. Det är inte rätt.

Av en tillfällighet vistades min kärlek Ann-Sofie, tillsammans med andra västsvenska partivänner, i Linköping igår och idag för konferens. Hon är en hjärtlig och handlingskraftig person! Idag besökte hon Ingeborgs för att visa sitt stöd och för att aktivt stödja företaget genom att köpa dess bröd. Det är principiellt mycket viktiga limpor som nu färdas västerut från Östergyllen! Fri företagsamhet får inte knäckas av fackligt övervåld.

LÄNKAR:

Vi har fler kunder än vanligt – Corren 24 mars 2015
Bagerikonflikten trappas upp – Corren 24 mars 2015
Blockad mot salladsbar i Göteborg – DN 05 december 2006
Sofia Appelgren säljer salladsbaren – Aftonbladet 06 februari 2007