Fyll i alla widgetinställningar!

Möte med försvarsministern

Blogginlägg

Idag var jag, tillsammans med moderater från de skaraborgska garnisonsorterna, inbjuden att vara med på ett lunchmöte med försvarsminister Sten Tolgfors (M). Sten har envist och målmedvetet genomfört en betydande omdaning av försvarspolitiken. Fler förändringar är att vänta. Som jag tidigare skrivit är det oändligt viktigt att Skövde står på tå och anstränger sig för att vara bästa möjliga värdkommun för framtidens militära förband, oavsett hur dessa kan komma att se ut. Men viktigast för försvaret är att alliansen vinner höstens val.

Läs mer

Dra lärdom av Götene

Blogginlägg

Sveriges Radio Skaraborg (länk) rapporterar att det kommunala bolaget Medeltidens värld i Götene misslyckats med att upprätta årsredovisning. För detta har man ådömts straffavgifter, som ej betalats och därmed hamnat hos kronofogden. Bolaget hotas på grund av detta av likvidation. Tidigare har bolaget uppmärksammats för sina miljonförluster, som det ytterst är skattebetalarna i Götene som får täcka för.

Medeltidens värld uppstod, om jag minns det rätt, i samband med filmatiseringen av Arn-böckerna (en filminspelning som de skaraborgska kommunerna för övrigt var med och betalade för). Byggnader och kulisser från filmen köptes in som grundplåt för det nya upplevelsecentrat på slätten intill Europavägen. Flera var tveksamma, men det lät inte hindra de optimistiska kommunalmännen från att starta bolag och bygga medeltidsby. Förhoppningarna om turisttillströmning, ökad omsättning för handeln på orten samt kanske till och med ökad inflyttning hägrade. Men kom på skam. Besökarna strömmade inte till. Vinsterna uteblev. Underskotten växte.

I Skövde prövades förra året om kommunen ska låta bygga ut Arenan med en etapp B, innehållande konferenscentrum och hotell. Investeringen skulle innebära en ökad låneskuld för kommunen och dessutom årliga mångmiljonkostnader för det kalkylerade underskottet för driften av anläggningen. Inför beslutet hördes argument som kändes igen från bl a Götene. “Det kommer locka besökare som handlar här”. “Det sätter vår kommun på kartan”. “Vi måste utveckla besöksnäringen som framtidsbransch”.

Jag säger faktiskt inte emot. Det är mycket positivt när satsningar och investeringar sker i en kommun.  Det jag vänder mig emot är när investeringar av detta slag förväntas ske eller – än värre – sker med skattemedel. För varken medeltidsbyar eller kongresscentra är ju att betrakta som kommunala uppgifter. De ska därför, enligt min mening, byggas och drivas främst med privat kapital som ekonomisk bas.

Den tråkiga berättelsen från Götene utgör ett för politiken sedelärande exempel. Sensmoralen är att kommunalmäns svulstiga framtidsdrömmar istället kan utvecklas till att bli rena medeltiden. Främst för skattebetalarna.

Kvotering? Nej, tack!

Blogginlägg

I morgonens SvD läser jag en artikel (länk) av Mats Odell (Kd) och tre kvinnor med höga chefsbefattningar. Den handlar om att kvotering är fel väg att gå för att fler kvinnor ska ta plats i börsbolagens styrelser. I artikeln hänvisar författarna till en opinionsmätning som säger att 63 % av svenskarna avvisar kvotering som metod.

Jag håller med denna majoritet. Jag tillhör dem som förvånades och upprördes när min egen partisekreterare  härförleden adopterade det gamla vänsterhotet om lagstiftning, om inte bolagen själva åstadkommer bättre könsbalans i sina styrelser. Jag menar att ett sådant krav och hot är feltänkt i alla aspekter. Människor ska bedömas och befordras på grund av sina personliga meriter, inte utifrån kön. Lagstiftaren ska inte bestämma vilka som ska leda privata företag. Det ska ägarna. Med detta inte sagt att situationen med få kvinnor i styrelserna är okej. För det är den inte. Situationen måste förbättras, men det goda syftet får ändå inte användas som ursäkt för att tillgripa tokiga metoder.

Moderaterna har varit ett parti som värjt sig mot kollektivism och som värnat den enskilda människans möjligheter. Moderaterna har varit ett parti som starkt stått upp för äganderätten. Så ska det fortsätta att vara! Internt i partiet var reaktionerna också mycket starka mot denna partitoppens testballong för kvotering. Vi som utgör basen i Moderaterna brinner för och står upp för de liberala värdena. Vi värjer oss mot klåfingrig lagstiftning. Ett sådant förslag hade aldrig överlevt en partistämma. Det är min uppfattning att dessa signaler också nådde toppen.

Frågan om hur bolagsstyrelserna är sammansatta är till syvende och sist en elitfråga, som berör ledarskribenter, politiker och tyckare våldsamt mycket mer än den berör den vanlige väljaren. Jag bryr mig själv mycket mer om att mina barn utvecklas i skolan, att jag har ett arbete att gå till och att tåget kommer i tid på morgonen än vilka människor som leder diverse olika företag. Jag gissar att de flesta resonerar som jag. Men elitprojekt och symbolfrågor riskerar att svälla och motivera lagstiftaren till att omfamna andra delar av samhällskroppen. Därför måste man ta strid för principer och värden. Det gör jag och reser barrikader mot allt vad kvotering heter.

Skövde - garnisonsort i tiden

Blogginlägg

Idag skriver försvarsminister Sten Tolgfors på DN Debatt om regeringens förnyade politik för soldatveteraner. Jag uppskattar verkligen regeringens initiativ. Jag tycker att staten tidigare visat de soldater och sjömän, som fullgjort farliga uppdrag för Sverige i utlandet, bristande intresse och stöd. Framförallt är det viktigt att Försvarsmaktens ansvar som arbetsgivare utökas. Tidigare har en gräns om ynka fem år gällt för Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och rehabilitering. Den gränsen tas nu bort. Det är anständigt och fullt rimligt. En soldat ska veta att han eller hon bli omhändertagen i den händelse det värsta skulle drabba honom/henne.

Försvarsministerns artikel väcker också mina tankar kring Skövde som framtida garnisonsort och hur det civila samhället på bästa sätt ska kunna stödja förbanden. Försvaret står inför en stor förändring. De värnpliktiga, som staden genom åren sett komma och gå, är snart ett minne blott. De ersätts av kontrakterade soldater för vilka internationella insatser kommer vara ett återkommande och naturligt inslag. Förbanden kommer i framtiden utbildas och göra insats, istället för att utbildas, skickas hem och förrådsställas.

Detta ställer, tror jag, nya och andra krav på Skövde som värdkommun för militära förband. Särskilt om vi har målsättningen att Skövde ska fortsätta att vara garnisonsort. Vi vet ju att vi inte kan utesluta ytterligare förbandsneddragningar i framtiden och det är min absoluta ambition att Skövde ska vara Sveriges bästa garnisonsort och en självklar utbildnings- och förläggningsplats för markstridsförband!

Därför är det viktigt att föra diskussion med Försvarsmakten om hur det lokala, civila samhället kan stödja sina förband utifrån de nya förutsättningar som råder. Det handlar säkert om handgripliga saker som t ex tillgång till bostäder. Men det handlar också om mer mjuka insatser som stöd till hemmafronten, dvs till de anhöriga och familjer som har soldater i insats i främmande land.

För mig har arbetet med att stärka och utveckla Skövde som garnisonsort en mycket hög prioritet.

Tycker S som Green?

Blogginlägg

Monica Green är socialdemokratisk riksdagsledamot från Skövde. Monica har alltid varit S-ledningens lydiga mistlur. I ett aldrig sinande flöde har hon tapetserat lokaltidningen SLA:s insändarsidor med diverse minst sagt förenklade budskap. Någon rät linje i hennes tyckanden och förehavanden har varit svårt att spåra över tid. Det som synes vara opportunt för stunden har också varit det som oftast blivit Monicas aktuella hållning i en fråga.

Men nu har Monica Green tagit sig an en fråga som sin egen. I dagens media (Expressen och Radio Skaraborg)drar Monica en lans för legalisering av incest och särskilt då samlag mellan syskon. Monica ser detta som ett led i den sexuella frigörelsen och jämför med hur samhällets syn på homosexualitet förändrats över tid. Hon tycker det är är fel att samhället ska komma med moraliska pekpinnar om vuxna syskon väljer att ha sex med varandra.

Jag nöjer mig med att här uttrycka att jag anser att Monica Greens ställningstagande är osmakligt, tanklöst och djupt förkastligt. Monica Green är sittande riksdagsledamot och nummer två på Socialdemokraternas valsedel i höstens val. Därför måste frågorna ställas; Har Green stöd för sin uppfattning i det egna partiet? Innebär en röst på Socialdemokraterna en röst för legalisering av incest?

Om Skövdesossarnas förnyelse

Blogginlägg

Läser i dagens SLA att Socialdemokraterna i Skövde utsett Marie Ekman som förstanamn på partiets valsedel till höstens val till kommunfullmäktige. Fnissar också lite åt SLA-reporterns föga knivskarpa analys: “Det betyder att Skövde kan få en kvinna som ordförande i kommunstyrelsen […] om Socialdemokraterna vinner valet i september”.

Jag har inte träffat Marie och vet inte mer om henne än vad tidningen berättat. Jag tycker det är djärvt och modigt av S att föra fram en person, som får betraktas som politisk doldis och oprövad. Det ska bli spännande att se vad denna förnyelse betyder för vänsteroppositionen och Skövdepolitiken.

Skövde är ju en kompakt borgerlig kommun och har inte stått under S-styre sedan kommunreformen 1973. Jag gissar att detta förhållande påverkar sossarna. Jag förstår att det måste vara svårt att uppbringa den nödvändiga entusiasmen för att harva vidare i vad som förefaller vara evig opposition. Det märks onekligen i den matta lojhet med vilken partiet driver oppositionspolitik i Skövde. S har under senare år inte varit nära att lyckas formera ett trovärdigt och spännande politiskt alternativ i Skövde. Därmed förmår man inte heller på allvar utmana den borgerliga alliansen i kampen om makten. Det är faktiskt olyckligt. Politiken behöver, för att vara intressant och spännande, konfliktytor och alternativ. Att vara utsatt för konkurrens skulle också sporra alliansen.

Jag hoppas att Socialdemokraterna i framtiden bättre kan bjuda upp till dans och bidra till en vitalisering av den politiska debatten i staden. Till Marie Ekman säger jag därför: Lycka till, men inte för mycket!    🙂

Varför dissar näringslivet politiken?

Blogginlägg

Lördagen tillbringade jag i Göteborg och på en välbesökt M-konferens om kollektivtrafiken. Det är en viktig fråga. Det handlar om miljön, men viktigare om att underlätta människors vardag och att röra sig mellan hem och arbete. Kollektivtrafik understödjer arbetslinjen och det betyder mycket i en pendlarkommun som Skövde!

Men nu är det inte om kollektivtrafik eller ens Västtrafik, som många har åsikter om, som detta inlägg ska handla. Under dagens konferens framträdde en vältalig, ung man som representant för Västsvenska industri- och handelskammaren. Ett av hans förslag på lösningar för att öka resandet, höja kvaliteten och minska kostnaderna var att sätta in näringslivsföreträdare i styrelsen för just Västtrafik, som ju är politiskt tillsatt. Då tog ytterligare en vältalig man (det är gott om sådana på konferenser) till orda. Denne ställde motfrågan varför näringslivsföreträdare väljer att stå utanför och vill släppas in i styrelser, istället för att faktiskt kliva in och engagera sig i politiken. Handelskammarens man blev svaret skyldig och nöjde sig med att stamma något om “tidsbrist” och att det “kanske är känsligt att ta politisk ställning”.

Jag tycker att det både är märkligt och olyckligt att politiken blivit något som en skrälldus “opolitiska” tyckare och organisationer förhåller sig till och ska påverka utifrån. Vår parlamentariska demokrati omfamnar oss alla. Var och en som vill något med samhällsutvecklingen borde ta ställning, engagera sig och visa ledarskap i politiken. Vara med och spela – eller i alla fall kämpa om en plats i laget – istället för att nöja sig med att högljutt skrika från läktaren.

Näringslivet har inte alltid lyst med sin frånvaro i politiken. Tittar man på fullmäktigeförsamlingarnas sammansättning i vilken kommun som helst på låt säga 50-, 60- och 70-talen, återfinner man bland ledamöterna sannolikt den lokale bankdirektören och bruksdisponenten. Dessa män, för det var väl främst fråga om sådana på den tiden, tog ett samhälleligt ansvar utöver sitt professionella. Även i vår tid finns det företagsledare med uttalat politiskt engagemang, även om de är få. Pehr G Gyllenhammar har suttit i Folkpartiets partistyrelse. Antonia Axson Johnson sitter i kommunstyrelsen för samma parti i Upplands Väsby. I Moderaternas styrelse sitter industri- och finansmannen Gustaf Douglas.

Varför engagerar sig inte företagare och näringslivsföreträdare politiskt i större utsträckning? Om handelskammaren själv anser att fler näringslivsföreträdare borde engageras och göra nytta i styrelser i offentlig verksamhet, borde den inte då själv först göra läxan och uppmuntra sina företrädare och medlemmar till politiskt deltagande? Jag tycker det och hoppas verkligen att så sker. För jag är övertygad om att dessa duktiga människors kunnande och erfarenheter är mycket värdefulla i det politiska arbetet med att forma och utveckla vårt samhälle. Välkomna in!

Seniorerna behövs

Blogginlägg

Stig, Susanne och Sten samtalar.Idag mötte jag och riksdagsledamoten Sten Bergheden tjänsteföretagaren Susanne Fogelberg. Susanne driver företaget Seniorjobb i Skövde. Med på vår trevliga kaffestund var också Stig Blomén som är en av de anställda på företaget. Susanne startade företaget våren 2009 med idén är att hyra ut senior arbetskraft för hushållsnära tjänster. Kunderna utgörs av nu av både företag och privatpersoner, men de senare utgör det dominerande inslaget i kundstocken.

Stig berättade att han är 68 år ung och varit jobbare i hela sitt liv. Efter pensionering kände han att han hade mer att ge, saknade arbetets sociala liv och ville göra något som är meningsfullt för både honom och andra. För honom var den ekonomiska aspekten och det utökade jobbavdraget för seniorer av underordnad betydelse. Nu arbetar han när det passar honom och att han trivs väldigt bra med sin tillvaro var uppenbart.

Han avlivade också bestämt myten, som torgförs i vänsterpropagandan, om att det endast skulle vara de välbärgade som köper hushållsnära tjänster. Många av de kunder som Stig hjälper är själva äldre och behöver hjälp med mindre saker, som hantverkare inte gärna åtar sig. Det kan vara allt från att hänga upp en hylla till att skruva ihop IKEA-möbler. Det handlar om avlastning och stöd med olika vanliga bestyr i vanliga människors vanliga vardag.

Det var mycket roligt att höra Stig entusiastiskt berätta om sitt arbete. Jag känner stolthet över att företräda ett parti som varit med och gjort det mer lönsamt och intressant för äldre att arbeta och för företag att anställa seniorer. Det positiva effekterna märks i flera olika dimensioner. För senioren handlar det om att få fortsätta känna sig behövd och få ingå i arbetets gemenskap. För samhället handlar det om att tillvarata arbetskraften. Det är inte rimligt att, som det tidigare varit, människor kollektivt och regelmässigt ska ställas åt sidan när de fyllt 65 år. Detta i ett land där vi är friskast i världen och lever längst. Det går snart två arbetsföra på en pensionär i Sverige. Trycket på den arbetande befolkningen kommer att bli hårt för att den gemensamma välfärden ska kunna upprätthållas. Därför är det sunt att staten uppmuntrar och belönar de äldre som kan och vill att arbeta ytterligare några år.

Sten Bergheden gjorde en jämförde med det gamla bondesamhället, där alla generationer hjälptes åt och bidrog efter förmåga till familjens och samhällets försörjning. Jag tycker att det är en sympatisk princip som kan återvinnas även i vår tids moderna välfärdssamhälle.

Låt Karlsborgsbanan vila i frid

Blogginlägg

I dagarna har det rått viss uppståndelse kring Karlsborgsbanan, sedan alliansvännerna i Karlsborg skrivit till regeringen och begärt att den ska riva upp Banverkets beslut om avveckling av banan. Karlsborgs kommun har, såvitt jag förstår, i tidigare formellt fattade beslut tillstyrkt avveckling. Jag har därför svårt att tro att regeringen då kan fästa vikt vid vad enskilda politiker skriver. En sådan skrivelse har ju ingen formell status alls.

I sak tycker jag att det är hög tid att faktiskt acceptera att Karlsborgsbanan inte kommer att trafikeras igen och därmed en gång för alla avföra frågan från dagordningen. Banan öppnades 1876 och byggdes främst för transporter av krigsmateriel till fästningen. Behoven och verkligheten är idag helt annorlunda. 1986 upphörde persontrafiken och 1993 godstrafiken. 2003 stängdes banan. Det finns tyvärr inget som talar för annat än att spåren ska rivas upp. Resande- och transportunderlaget är helt enkelt för litet för att motivera de stora kostnader som investering och drift innebär. Jag har åtminstone svårt att tro att man skulle komma till någon annan slutsats om man ånyo skulle utreda frågan.

Västsveriges infrastruktur är generellt sett mycket eftersatt. Investeringsbehoven är stora och många och de disponibla medlen räcker inte för att omfamna alla. Vi måste utgå från denna krassa verklighet. Det måste helt enkelt till prioriteringar och då är det rimligt att man först griper sig an de flaskhalsar och proppar som begränsar de stora flödena i Västsverige. Vi måste prioritera de investeringar som ger mest verkan för att vi ska lyfta och utveckla vår region och stärka dess konkurrenskraft!

Jag har uppfattat att det varken i Skövde eller Tibro heller finns någon större entusiasm för ett återupplivande av järnvägen. Jag har förstått att det i grannkommunen Tibro pågår detaljplanering av hur centrumområdet ska te sig efter det att rälsen är bortforslad. En ytterligare fördröjning skulle innebära pinnar i hjulen för denna utvecklingsprocess. Jag tror också att skattebetalarna i Skövde är måttligt roade av att gå in som finansiärer av en planskild järnvägskorsning över Östra leden (väg 26), vilket jag har uppfattat är en förutsättning för att banan ska kunna trafikeras.

Jag respekterar de goda ambitionerna från de entusiastiska krafter som driver värnet av Karlsborgsbanan. Hade förutsättningarna varit annorlunda hade jag varit den förste att tillskynda att sträckan ånyo trafikerades. Men den bittra verkligheten säger ju obevekligen någonting annat. Det är därför dags att acceptera nedläggningen och låta Karlsborgsbanan vila i frid.

Film: Rädda RUT och ROT!

Avdrag för hushållsnära tjänster har varit på tapeten sedan vänsterkartellen meddelade att de s. k. RUT- och ROT-avdragen ska avskaffas om vänstern vinner höstens riksdagsval. Därmed står 11 000 nya arbeten på spel, liksom den frihet det innebär för vanliga människor att kunna köpa tjänster som medger avlastning i vardagen. Jag tycker det är alldeles utmärkt att fler arbeten skapas i tjänstesektorn. Jag vill också att hårt arbetande människor ska ha möjligheten att känna att man räcker till för annat än bara det ständiga vardagsslitet. Jag har gjort en liten film som visar min syn på saken.

Tappade uppkopplingen