Borgerlig slaglinje breddas

Idag beslutade Liberalernas partiråd att ställa sig bakom partiledaren Nyamko Sabunis inriktning; att partiet ska medverka till och delta i en borgerlig regering efter nästa val. Liberalerna ska nu alltså mer frimodigt söka stöd för sin egen politik istället för att ängsligt fundera över om denna politik skulle komma att få stöd från demoniska Sverigedemokraterna. Liberalerna ska försöka avskeda regeringen Löfvén och medverka till att en borgerlig, moderatledd regering kommer till.

Nu var det förvisso ett splittrat parti som landade i detta beslut. Två tredjedelar stod bakom partiledaren och en tredjedel var emot. Jag ägnade ett antal timmar på att lyssna på partirådsdeltagarnas argumentation. Flera argumenterade insiktsfullt och klokt för varför Liberalerna bör återta sin position som ett parti i det borgerliga laget i svensk politik. Bland annat hörde jag Skarborgaren Pär Johnson konstatera att strategin att försöka stänga ute Sverigedemokraterna har varit misslyckad. SD har växt medan Liberalerna just nu ligger under riksdagsspärren.

Det har han rätt i. Väljarna är med rätta trötta på det politiska spelet och alla märkliga piruetter som syftar till att åsidosätta parlamentarismens mekanismer. Människor vill se politiker och partier som ser och förstår vår tids olika samhällsproblem, formulerar lösningar på dem och söker vägar för att realisera sin politik. Partier som aktivt undviker politisk påverkan har liksom inget berättigande. Så länge som ytterlighetspartier hålls undan med metoder som inte är förenliga med parlamentariska principer och så länge de inte tvingas ta ett uns politiskt ansvar, kommer de att växa. December- och Januariöverenskommelserna har inte varit annat än raketbränsle för V och SD.

Jag vet inte om dagens beslut räcker för att rädda Liberalerna kvar i riksdagen. Men nu finns det i alla fall en chans. Hade partiet fortsatt på den väg som den förre partiledaren Björklund slog in på innan han sköt ut sig, hade det oundvikligen kört i diket och kraschat.

För svensk borgerlighet är Liberalernas återinträde i familjen så klart positivt och välkommet. Nu breddas slaglinjen av partier som i nästa val utmanar den sittande S-MP-regeringen och som kan erbjuda ett politiskt alternativ för att på allvar ta itu med Sveriges problem. En S-regering är inte längre det enda realistiska alternativet. Självklart är detta en skakande händelse för maktpartiet Socialdemokraterna. Sossarna lär – tyvärr – svara med ännu mer av högljudd och skruvad retorik och brunsmetning. Det är det enda de har kvar sedan idéerna tagit slut, politiken misslyckats och regeringsunderlaget havererat.