Brev till ministern

På måndagen fick barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) ett brev från skolnämnden i Skövde kommun, undertecknat mig och skolchefen. I detta efterfrågar vi tydligare lagstiftning kring hur kommunerna ska förfara i de fall där barn har förskoleplatser i två kommuner. Brevet uppmärksammades av Skövde Nyheter.

I våras blev jag kontaktad av en lätt förtvivlad medborgare i Skövde kommun. Han var nyinflyttad, separerad och delade vårdnaden om ett litet barn. Han behövde ha barnomsorg varannan vecka, då barnet uppehöll sig hos honom i Skövde. Modern bodde i en annan, mer avsides kommun, där barnet också var folkbokfört. Denna kommun menade att den inte hade för avsikt att betala för ytterligare en plats i Skövde.

Efter ett snabbt resonemang med medarbetarna på skolkontoret, kom vi fram till att Skövde kommun trots detta skulle erbjuda förskoleplats. Det vore olyckligt om ett barn och en förälder råkade i kläm och vardagen torpederad för att två kommuner inte lyckats enas i en gemensam tolkning av lagen. Enligt Skövde kommuns uppfattning är det så att ett barn under sådana omständigheter ska ha rätt att gå i förskola även i den kommun, där det inte är folkbokfört, men där mamman eller pappan är bosatt.

Men denna uppfattning är alltså inte oomstridd. Andra kommuner hävdar motsatsen och vägrar att betala ersättning. SKL:s jurister konstaterar att “rättsläget är oklart”. Det är inte acceptabelt, menar vi. Lagstiftaren ska utfärda så tydliga lagar och anvisningar att de inte kan uppfattas på så fundamentalt olika vis. Detta leder till att skattebetalarna i Skövde och andra “generöst tolkande” kommuner får bära kostnader som andra kommuner rimligen borde ta. Ännu värre är att enskilda barn och föräldrar kan råka i kläm i mötet mellan två kommuner med en icke-generös tolkning av lagen.

Ur ett samhällsperspektiv är detta ännu ingen gigantisk fråga. Skövde kommun har i sina förskolor sju barn “på deltid”. Kommunen betalar också ersättning för sju små invånares deltidsförskola i andra kommuner. Det är få barn och det är bara med enstaka kommuner, som vi inte kommit överens om s k interkommunal ersättning. Men, som sagt, enskilda individer kan råka i bryderier och det är illa nog.

Nu hoppas och förväntar jag mig så klart att den dugliga Alliansregeringen presterar förtydliganden på området. Jag är optimistisk. Vår regering har knäckt både avsevärt större och svårare nötter än den här!