Bye, Ohly! Bye, communism!

Idag meddelade Lars Ohly att han avgår som ordförande för Vänsterpartiet. Föga överraskande. Under tågmästare Ohlys befäl har partiet gått tillbaka val efter val. Sju svåra år, som TV 4:s Nyheterna uttryckte saken.

Ohly själv säger sig nu, enligt Aftonbladet, ångra sitt försök att ”ändra inställningen till det för alla så känsloladdade ordet kommunist”. Tro sjutton det! Det är ett hopplöst projekt att försöka förmå någorlunda upplysta människor att betrakta de kommunistiska diktaturernas gigantiskt våldsamma illdåd i Sovjetunionen, Östeuropa, Kina, Nordkorea och Kuba som små olycksfall i arbetet.

Det är på sin plats att påminna om att alla inte varit så vidare värst nogräknade. Inför valet förra hösten mottogs den bekännande kommunisten Ohly med öppna famnen av Socialdemokraterna, som hoppades kunna bilda regering tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ohly tilläts till och med att diktera den rödgröna utrikespolitiken. Därav det besinningslöst naiva kravet på amerikanska trupptillbakadraganden från världens samtliga hörn. Med detta bröt sossarna den tysta överenskommelsen att aldrig låta kommunister ha inflytande över svensk säkerhets-, försvars- och utrikespolitik. En skamgräns överträddes.

Nåväl. Ohly är nu snart historia. Det rödgröna samarbetet är det redan. Jag hoppas innerligt att kommunister i Sveriges riksdag också snart hör till det förflutna.

Bye, Ohly! Bye, communism!

En kommentar för “Bye, Ohly! Bye, communism!

Kommentering avstängd.