Hög tid för krafttag

sweden

Jag läser att finansministern i en intervju i SVT öppnar för ”en inte obetydlig förstärkning av de långsiktiga ramarna” för försvaret. Anledningen till detta är naturligtvis den alarmerande utvecklingen på Krim, där Ryssland sätter sig över internationell lag, trotsar omvärldens protester och begår våldtäkt på en annan nations suveränitet.

Det är bra att regeringen reagerar och agerar. Min förhoppning är att försvarsberedningen ska landa i en ambition om att på riktigt utveckla och upprätthålla en betryggande svensk försvarsförmåga och att detta åtagande är långsiktigt. För ansvarsfull försvarspolitik kan inte hanteras med konjunkturpolitiska metoder. De medel som satsas idag ger inte resultat och effekt i morgon, utan först om flera år. Försvarspolitik kräver därför medvetenhet, förtänksamhet och uthållighet.

Denna insikt har inte präglat svensk försvarspolitik under de senaste decennierna. Efter Berlinmurens fall och Warszawapaktens upplösning förutspåddes en solig utveckling. Tankar på att dystra moln återigen skulle kunna förmörka tillvaron lades åt sidan.  Försvaret dimensionerades och inriktades för andra uppgifter än just nationellt försvar. Den negativa politiska utvecklingen i Ryssland förbisågs och dess medvetna militära upprustning ansågs ske utifrån en “låg nivå”. Med sitt exempellösa uppträdande i Ukraina har nu president Putin visat att Ryssland både förfogar över en respektingivande militär förmåga och att det finns ambitioner att använda den. Krimkonflikten är en gigantisk varningssignal för Europa. Det som man tidigare inte velat se går inte längre att bortse från.

Jag ogillar de sosseröster, som idag gläfst i ett försök att positionera Socialdemokraterna som det mest försvarsvänliga partiet. För när det kommer till försvarspolitik har sossarna verkligen inte mycket att skriva hem om. S har, trots en högt uppskruvad retorik, aldrig överträffat Alliansen när det handlar om försvarsanslag i statsbudgeten. S-märkta försvarsministrar som Roine Carlsson, Thage G Peterson och Leni Björklund har gått i spetsen för en politik, som konsekvent försvagat och förtunnat det svenska försvaret. Försvarsmakten har av S-ministärer betraktats som ett arbetsmarknadsprojekt och en budgetreserv. Så är det. Punkt slut.

Det är hög tid att se över hemförsäkringen när det pyr i grannskapet. Det är dags för krafttag. Jag hoppas att man i försvarsberedningen når politisk samsyn om behovet av rejäla och framåtsyftande åtgärder för att öka säkerheten för Sverige och vårt närområde.  Men säkerhet kräver också samarbete. När den ryska björnen nu vässar och visar klorna borde det därför också vara läge att aktualisera frågan om ett svenskt medlemskap i Nato.

LÄNKAR:

Borg vill storsatsa på försvaret – SVT 19 mars 2014
Tidigare blogginlägg om försvaret