Den första hybridbudgeten

Det som förenar S-MP-regeringen och deras samarbetspartners C och L är ambitionen att hålla ett av riksdagens partier bortom inflytande. En ambition som paradoxalt nog har givit det utestängda partiet näring och växtkraft. Det är mer som skiljer än som förenar den ohederliga alliansen. Det blev tydligt när regeringen idag presenterade sin höstbudget.

Det är en kompromiss mellan olika partier som drar åt olika håll. Det är en överenskommelse som ska ge alla de ingående partierna något att hålla fram och beskriva som just sin politiska framgång. Det blir däremot ingen sammanhållen helhet när kronor och öre ska sättas på de olika partiplakaten. Det blir ett mischmasch med ömsom vin och ömsom vatten. Det blir sammantaget ingen budget och politik som motsvarar Sveriges behov och som löser landets problem.

Att värnskatten avskaffas tycker jag hör till den spretiga budgetens vinsortiment. Värnskatten är en farlig och hämmande skatt på utbildning, arbete och framgång. Det är en skatt som sänker Sveriges attraktionsskatt för företag och för välutbildade människor. Det är en skatt som bromsar arbete och tillväxt och som i förlängningen hotar jobben och välståndet i vårt land. När marginalskatten nu sänks innebär det att antalet arbetade timmar kommer att öka och med dem skatteintäkterna. Finansdepartementet har själv konstaterat att ”en samlad bedömning är att den långsiktiga självfinansieringsgraden mest sannolikt är i närheten av 100 procent”. Den svenska vänsterns ovilja att avskaffa skatten är således främst ideologiskt motiverad än förankrad i verkligheten.

Ideologiskt motiverade och direkt verklighetsfrånvända är också flera av regeringens utgiftsposter. I en tid när skjutningar och sprängningar skakar landet snart var och varannan dag, är det svårbegripligt och provocerande att regeringen inte gör mer för att rusta de rättsvårdande myndigheterna. Polisen tillförs förvisso ytterligare 120 miljoner kr i budgeten. Det är långt ifrån vad som krävs för att polisen ska förmå att stå emot den framryckande brottsligheten och ge den en nödvändig knäck. Det är också 100 miljoner kr mindre än vad regeringen satsar på det nya friåret, som är den politiska gåvan till Miljöpartiet. Trots att lågkonjunkturen rycker närmre ger S-MP-regeringen prioritet åt att betala arbetsföra och anställda människor för att inte gå till jobbet. Det är skevt, galet och pinsamt.

Sammanfattningsvis innebär den första hybridbudgeten några få liberala framsteg på bekostnad av väldigt mycket ineffektiv vänsterpolitik. Resultatet är det förväntade. Man får inte mer borgerlig politik med en socialistisk regering.

LÄNK:

Om höstbudgeten – Svenska Dagbladet 18 september 2019