Den som väntar på en buss…

Den som väntar på en buss, väntar emellanåt förgäves. Det fick jag erfara när jag idag skulle resa med Västtrafiks buss 871 från Håby-terminalen intill E6 i Munkedals kommun till Göteborg, varifrån jag med tåg skulle ta mig vidare mot hemmet i Skövde.

Bussen dröjde. Fullt naturligt sommartid. Bussen utgick från Strömstad och det är trångt på kustvägarna. Särskilt på söndagar, då människor transporterar sig tillbaka till hemmen efter en helgs västkustvistelse.

När bussen, 15 minuter efter tidtabell, rullade in på terminalen, stannade den inte! Föraren tittade inte ens åt mitt och mina medpasagerares håll! Med förvånat gapande munnar stod vi och såg bussen köra ut på E6 igen.

Jag omsatte snabbt förvåningen till ilska och ringde till Västtrafiks “kundservice”. Kvinnan där var måttligt intresserad av mitt problem och menade “att bussen kanske var full”. Efter ordväxling av det mer animerade slaget, skulle så kvinnan förklara för mig hur jag skulle ta mig till Skövde. Det visade sig vara en komplicerad procedur med bussar i olika riktningar, flera byten och avsevärt senare ankomsttid än min planerade.

Någon garanti för att alla dessa bussar verkligen skulle stanna för påstigande fick jag heller inte. Däremot en hänvisning till någon restidsgaranti, som skulle ersätta taxiresor med “upp till 300 kr”. Just taxibilar är nu inget man med enkelhet och hast frambringar i Munkedal, varför jag slog det ur hågen. Som kompensation begärde jag istället en förklaring till bussförarens nonchalanta uppträdande. Denna väntar jag ännu på.

Istället fick jag skjuts till Uddevalla av min hjärtevän. Därifrån kunde jag sedan ta mig vidare med tåg. Slutsatsen är att tillgång till bil underlättar avsevärt för den som vill åka kollektivt.

För att detta inte bara ska vara ett självömkande inlägg av terapeutisk karaktär, vill jag avsluta med fyra råd från en kund till det mäktiga kollektivtrafikbolaget:

1. Om en buss är för full för att ta på påstigande, låt föraren upplysa de väntande resenärerna om det.
2. Utveckla den elektroniska informationen. Besked i realtid om störningar bör vara tillgänglig vid terminaler och via telefonappar, liksom information om alternativa turer. Funktionen finns uppenbarligen redan på företagets hemsida, men den används sparsmakat.
3. Analysera trafikflödet för att bättre avgöra var extrabussar bör sättas in. Fredagar och söndagar är så här års tunga resdagar med mycket trafik till resp. från kusten.
4. Utbilda operatörerna på kundtjänst till att vara just kundorienterade. Lär dem förstå vad havererade förbindelser kan få för konsekvenser för enskilda resenärer. Denna insikt motiverar möjligen till större engagemang och hjälpsamhet.