Distansdemokrati

I afton skrevs ett litet stycke lokalhistoria när Skövde kommunfullmäktige för första gången höll sitt möte med ledamöterna digitalt närvarande från distans. Detta så klart med anledning av den härjande covid-19-pandemin.

Mötet avlöpte bra, såvitt jag kan bedöma. Det underlättades sannolikt av att konfliktlinjerna denna afton helt lyste med sin frånvaro. Justering av budgeten var aftonens stora nummer. Det handlade om hur ett antal miljoner i statsbidrag ska disponeras för att mildra de lokala konsekvenserna av pandemin. Det råder samsyn mellan den styrande konstellationen och oppositionen rörande budgeten.

Men även om det fungerade tekniskt hyggligt är distansmötesformen vida underlägsen det fysiska mötet när det handlar om fullmäktigemöten. Trots att antalet ledamöter i aftonens möte var decimerat, i enlighet med en överenskommelse mellan partierna, var det svårt att få överblick över vilka som faktiskt befann sig i rummet. Förvisso kunde man av och till se olika ledamöter sittandes framför skärmen i sina bostäder. Men jag uppfattade inte den stämning, atmosfär och dynamik som brukar uppstår när 61 folkvalda samlas i ett och samma rum på riktigt. Möjligen infinner sig mer av sådant vid kommande möten, som sannolikt kommer att innehålla mer av debatt. Att hålla anförande hemifrån skrivbordet är dock något helt annat än att äntra talarstolen i fullmäktigesalen. Det lär bli plattare och tråkigare ordfäktningar, föreställer jag mig.

Nåväl. Ur ett beredskapsperspektiv är det betryggande att Skövde kommun nu har utvecklat en metod för att upprätthålla demokratisk styrning även under den slags kris som covid-19 innebär.

Jag har alltid slips i fullmäktige, även om jag måste delta från mitt eget skrivbord. Det handlar om respekt för väljarna och för uppdraget. Det kan ingen pandemi ändra på.