Dra lärdom av Götene

Sveriges Radio Skaraborg (länk) rapporterar att det kommunala bolaget Medeltidens värld i Götene misslyckats med att upprätta årsredovisning. För detta har man ådömts straffavgifter, som ej betalats och därmed hamnat hos kronofogden. Bolaget hotas på grund av detta av likvidation. Tidigare har bolaget uppmärksammats för sina miljonförluster, som det ytterst är skattebetalarna i Götene som får täcka för.

Medeltidens värld uppstod, om jag minns det rätt, i samband med filmatiseringen av Arn-böckerna (en filminspelning som de skaraborgska kommunerna för övrigt var med och betalade för). Byggnader och kulisser från filmen köptes in som grundplåt för det nya upplevelsecentrat på slätten intill Europavägen. Flera var tveksamma, men det lät inte hindra de optimistiska kommunalmännen från att starta bolag och bygga medeltidsby. Förhoppningarna om turisttillströmning, ökad omsättning för handeln på orten samt kanske till och med ökad inflyttning hägrade. Men kom på skam. Besökarna strömmade inte till. Vinsterna uteblev. Underskotten växte.

I Skövde prövades förra året om kommunen ska låta bygga ut Arenan med en etapp B, innehållande konferenscentrum och hotell. Investeringen skulle innebära en ökad låneskuld för kommunen och dessutom årliga mångmiljonkostnader för det kalkylerade underskottet för driften av anläggningen. Inför beslutet hördes argument som kändes igen från bl a Götene. “Det kommer locka besökare som handlar här”. “Det sätter vår kommun på kartan”. “Vi måste utveckla besöksnäringen som framtidsbransch”.

Jag säger faktiskt inte emot. Det är mycket positivt när satsningar och investeringar sker i en kommun.  Det jag vänder mig emot är när investeringar av detta slag förväntas ske eller – än värre – sker med skattemedel. För varken medeltidsbyar eller kongresscentra är ju att betrakta som kommunala uppgifter. De ska därför, enligt min mening, byggas och drivas främst med privat kapital som ekonomisk bas.

Den tråkiga berättelsen från Götene utgör ett för politiken sedelärande exempel. Sensmoralen är att kommunalmäns svulstiga framtidsdrömmar istället kan utvecklas till att bli rena medeltiden. Främst för skattebetalarna.