En snabbis om Almedalen

Det slår mig att jag inte skrivit en enda rad från mina dagar på Gotland och Almedalsveckan där! Nu bättrar jag mig. Här följer en sammanfattad snabbis!

En ledande, svensk politiker sa en gång till mig att “Almedalsveckan är som en Roskildefestival för politiker”. Han har rätt. Det hela är i mångt och mycket ett spektakel.

Ön fylls av politiker av allehanda slag, myndighetschefer, företagsledare, fackföreningspampar, ledarskribenter, lobbyister och – så klart – en försvarlig mängd journalister. Under en vecka har de första att konkurrera om de senares uppmärksamhet och milimetrarna i deras blad. De politiska partierna har här självfallet en pole position i och med partiledartalen i Almedalen. Där gäller det att prestera “nyheter” i form av “utspel”. Det är bäddat för löpsedelspolitik, där yta lätt värderas högre än innehåll.

En annan dimension av Almedalsveckan är naturligtvis att det är en fantastisk mötesplats. Här finns ledargestalter för i princip all väsentlig verksamhet i Sverige samlad på liten yta under en veckas tid. Möten mellan människor är viktigt och en förutsättning för utveckling. Sannolikt underlättar de många minglen att band kan knytas mellan företrädare för allehanda samhällssektorer. Och mellan alla de andra som förtjust hugger in på rosévinsbufféerna och säkert känner sig lite betydelsefulla i det fina sällskapet.

Den tredje aspekten av politikerveckan är den som är värdefull för mig. Almedalsveckan är en fantastisk samhällskunskapslektion! Det är alldeles ljuvligt att enkelt kunna slinka in på seminarier och få del av experters, olika aktörers och ledande företrädares erfarenheter, kunskaper och reflektioner. Det ger insikter, inspiration och argument. Det ger högoktanigt bränsle att elda den vardagliga, lokala politiken med. Det är den främsta behållningen av att, som jag, bege sig till Visby för egna förvärvade och beskattade kronor.