Ensam är inte stark

Blogginlägg

Idag har det stora hänt att de politiska partierna i riksdagen äntligen kommit överens om rejäla förstärkningar av försvarsanslagen. Ytterligare 3 miljarder kr ska tillföras redan från våren. Tvåprocentsmålet (2 % av BNP) ska någon gång nås, men regeringen svävar betänkligt på målet om när det ska ske. Slutligen ska Försvarsmakten beviljas en ram om 30,9 miljarder kr för anskaffning av materiel fram till 2030.

Detta är givetvis välkommet och alldeles nödvändigt. Mest angeläget är det nu att Försvarsmakten får utrymme att vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att den befintliga krigsorganisationen snarast ska bli så komplett, kompetent, operativ och farlig som det någonsin går för att möta det akuta hot som den aggressiva skurkstaten Ryssland utgör. Vi måste göra vad vi kan med det vi har. Här och nu.

Givetvis är det också ett styrkebesked att tvåprocentsmålet nu till sist är en gemensam, nationell angelägenhet. Själv har jag argumenterat länge för denna ambitionsnivå, som ju är NATO:s rekommendation för sina medlemsstater. 2015 föreslog jag denna målsättning i en motion inom mitt parti. Då högg jag i sten.

Att räkna upp försvarsanslagen rejält är nödvändigt för att utveckla totalförsvaret och för att det ska kunna växla upp i både styrka och omfång. Den befintliga, militära krigsorganisationen är för liten och svag för att med uthållighet kunna stå emot en angripare och försvara hela landet. Det civila försvaret är i det närmaste obefintligt efter det tidiga 2000-talets omsorgsfulla nedmontering av invasionsförsvaret.

Det finns nu emellertid inga färdiga totalförsvar att köpa över disk idag för att vara operativa imorgon. Det kommer att ta många år att bygga upp en organisation med rimlig omfattning och med rimlig förmåga. Uppstarts- och investeringskostnaderna kommer att vara betydande. Den försvarsinfrastruktur som en gång fanns är nedmonterad. Det kommer att bli kostsamt att bygga upp den på nytt.

Att snabbt rusta upp försvaret när kriget redan blossar i närområdet kommer också få konsekvenser för kostnadssidan. Sverige står varken ensamt eller först i kön till försvarsindustrins snabbköpskassor. När efterfrågan på krigsmateriel är hög kommer priserna följaktligen att drivas upp. Vi kommer att få mindre pang för pengarna än om vi hade sett om vårt hus i tid och rustat försvaret med ansvarsfull förtänksamhet.

Än en gång är det angeläget att med nykterhet betrakta möjligheterna som ett medlemskap i försvarsalliansen NATO innebär. Den gemensamma försvarsplaneringen och samordningen som sker i alliansen ger förutsättningar för att optimera utfallet av de gemensamma försvarsansträngningarna. Den avsaknad av försvarsgarantier som allianslösheten innebär kan Sverige aldrig enskilt kompensera för. Ensam är inte stark. Ensam är dyrt, dåligt och äventyrligt.

Till sist menar jag att det är angeläget att diskussionen om ytterligare försändelser av krigsmateriel de tappra försvararna i Ukraina tas upp på nytt. Ukraina bedöms ha bundit 2/3 av de ryska stridskrafterna vars offensiv har stagnerat. Det bör rimligen ge Sverige möjlighet att överlämna vapen och ammunition i förvissning om att finns tid för återfyllnad av de egna förråden. Varje ryskt stridsfordon som slås ut i Ukraina innebär att det blir ett stridsfordon mindre som kan behöva bekämpas i Sverige.

LÄNK:

Nära tre miljarder extra till försvaret i år – SVT 16 mars 2022

Tappade uppkopplingen