Fel i SLA:s granskning

Jag har nu lagt lite tid och kraft på att granska SLA:s “granskning” av fullmäktigeledamöternas aktivitet i talarstolen. Jag har kommit till en annan slutsats än journalisten Claes Petersson.

Petersson tycks ha haft som utgångspunkt att bevisa att KF-ledamöterna är tysta och passiva. I sin första artikel (27 december) redovisade han ett antal ledamöter, som enligt honom inte sagt flaska under perioden. I uppföljaren (28 december) var det dags att visa på de flitiga och aktiva ledamöterna, som trots allt finns. Som jag ser det är båda artiklarna behäftade med felaktigheter.

Min metod

SLA:s utgångspunkt är alltså att inte tillräckligt många fullmäktigeledamöter är aktiva i talarstolen. Därför har jag gått igenom samtliga protokoll från kommunfullmäktige under perioden. Med början den 22 november 2010, då det nyvalda fullmäktige sammanträdde första gången, till det senaste sammanträdet den 17 december 2012. Jag har räknat både yttranden och yrkanden. Jag har alltså räknat hur många ärenden som en ledamot, enligt protokollet, har besökt talarstolen för att säga något om. 56 förtroendevalda har hittills äntrat talarstolen. Några någon enstaka gång. Andra mer ofta.

Det framgår nämligen tydligt av protokollen vilka som yttrat sig i ett ärende. Med eller utan ett yrkande. Det framgår naturligtvis inte hur aktiv ledamoten var i debatten. Av protokollen kan man inte utläsa hur länge ledamoten talade, om hon/han deltog i några replikskiften och naturligtvis ingenting om kvaliteten i anförandet. Bara att hon/han yttrade sig. Det är ju denna ytliga betraktelse som det lokala bladet har ägnat sig åt att göra och sedan redovisat. Metoden är inte hundraprocentig. Protokollen förs av människor och människor gör fel. Bland annat noterade jag att min partivän Johan Åsbrink inte fick sitt lysande anförande vid det senaste sammanträdet noterat till protokollet. Och säkert har jag också gjort mig skyldig till något fel och kanske missat att räkna någon talare när jag låtit mina ögon fara fram över sidorna.

Avgränsingar

Jag har tvingats göra vissa avgränsningar på grund av protokollens beskaffenhet. Jag har inte räknat anmälan av motionerna, då protokollen inte konsekvent anger om motionären eller motionärerna verkligen föredrog dem vid anmälningsögonblicket (vilket en motionär har möjlighet till enligt arbetsordningen). Alltså har yttranden med anledning av motioner räknats endast i samband med att motionen varit föremål för behandling och beslut. Det blir också det mest rättvisa, eftersom det är först då som majoriteten (det är ju främst oppositionen som lägger motioner) haft möjlighet att delta i debatten.

På samma sätt har jag förfarit när det gäller interpellationer. Det är endast i interpellationsdebatten, som jag räknat yttranden. Inte när interpellanten eventuellt anmälde sin interpellation. För inte heller här framgår det av protokollen huruvida anmälan skedde från talarstolen.

Jag har inte heller till fullo rett ut när ledamöter i förekommande fall övergick från att vara ersättare till att bli ledamot. Informationen går att finna på val.se. Men ersättare kan ju ha tjänstgjort och yttrat sig före de utsågs som ledamöter. Det går så klart också att utläsa av protokollen, men det har jag inte lagt tid och kraft på. Jag har dock i mina excelark markerat när en ledamot avgått alternativt alvlidit och därmed inte längre kan delta i debatten.

Jag har räknat deltagande i debatter om politiska ärenden. Jag har alltså inte räknat med tillfällen då kommunalråd har hängt blommor på pristagare eller då någon politiker förekommit som föredragande i den informationsstund som föregår kommunfullmäktige.

Jag har inte heller räknat de gånger en ledamot begärt ordet för att meddela att hon/han inte deltar i ett beslut.

Jag har inte alls ägnat mig åt att räkna antalet väckta motioner eller lagda reservationer. Detta då dessa främst är oppositionens redskap och därmed inget som intresserar mig som moderat och alliansföreträdare.

SLA:s felaktigheter

Min granskning av protokollen ger mig stöd för att påvisa felaktigheter i SLA:s artiklar. Jag får naturligtvis lägga en brasklapp i och med att jag inte har kännedom om SLA:s metod, för denna är inte redovisad. Som man mäter får man svar. Jag har sammanfattningsvis mätt förekomst i talarstolen, vilket jag uppfattat vara SLA:s ambition att göra.

Ej tysta politiker

SLA angav (27 december) att ett antal ledamöter inte yttrat sig alls i fullmäktige under perioden. Min granskning ger flera av dem upprättelse. Gunvor Kvick (C) yttrade sig, enligt protokollet, vid sammanträdet den 23 april 2012. Det gjorde också Christer Winbäck (FP). Ulrica Carlsson (C) har yttrat sig vid två tillfällen; den 28 november 2011 och den 27 februari 2012 . Elin Elfverson (FP) tog till orda den 28 mars 2011. Kristina Hedenberg (V) debatterade med bland annat mig själv i en fråga om barnfattigdom den 27 februari 2012. Även Therese Kaskinen (S) har yttrat sig den 28 februari 2011, men då hette hon Gustavsson i efternamn (har jag googlat mig fram till).

De mest aktiva i talarstolen

Jag har, med ovan angivna avgränsningar, räknat hur många gånger ledamöterna fått sitt namn till protokollet vid yttranden/yrkanden och summerat årsvis och för mandatperioden. Jag kommer till en annan slutsats än SLA beträffande besök i talarstolen. Siffran i “min” kolumn anger antalet ärenden, som ledamoten totalt har yttrat sig i eller lagt ett yrkande i.

Min topplista SLA:s topplista
1. Katarina Jonsson (M), 92 1. Leif Walterum (C)
2. Leif Walterum (C), 72 2. Egon Frid (V)
3. Egon Frid (V), 62 3. Katarina Jonsson (M)
4. Mikael Wendt (FP), 36 4. Mikael Wendt (FP)
5. Marie Ekman (S), 32 5. Marie Ekman (S)
6. Jasmin Vizlin (MP), 31 6. Orvar Eriksson (C)
7. Anders G Johansson (M), 27 7. Johan Ask (S)
8. Ann-Katrin Jönsson (KD), 25 8. Roger Almgren (MP)
9. Johan Ask (S), 23 9. Sture Grönbladh (MP)
9. Johan Fogelberg (M), 23 10. Ann-Katrin Jönsson (KD)
9. Roger Almgren (MP), 23

Det är alltså kommunstyrelsens ordförande, Katarina Jonsson (M), som är den överlägset flitigaste politikern i fullmäktiges talarstol. Om SLA hade utfört sin “granskning” mer omsorgsfullt, skulle det vara hon och ingen annan som prytt förstasidan den 28 december. Vid läsning av denna tidning reagerade jag på att jag själv inte var med på listan, eftersom jag upplever mig ha varit en mycket flitig besökare i talarstolen. I alla fall det senaste året. Det samma gäller för Johan Fogelberg (M), tekniske nämndens ordförande, som har att föredra många ärenden. Även han dömdes bort i SLA:s variant av topplista. Min räkning visar att vi båda faktiskt kvalificerat oss för tio-i-topp-listan.

Samsyn om partiaktiviteterna

På en detalj kommer jag och SLA faktiskt till samma slutsats; nämligen i frågan om hur partierna ska rangordnas efter den ytliga räkningen av protokollerade yttranden. Socialdemokraterna är det största och också mest aktiva partiet, tätt följt av Moderaterna.

Slutsats

Jag reagerade när journalisten ringde upp mig för att diskutera fenomenet att alla ledamöter inte yttrar sig i fullmäktige. Jag menar att en sådan utgångspunkt är sätter en felaktig bild om hur beslutsfattandet i en politisk församling tillgår. Att mäta pratandet i fullmäktige är ju att väldigt ytligt väga ett uns av all den verksamhet som en förtroendevald fritidspolitiker ägnar sig åt. Det är få eller ingen, som förväntar sig eller önskar att samtliga ledamöter ska uttala sig om allt i en debatt. Om detta har jag bloggat tidigare.

När jag nu har granskat själva “granskningen”, eller i alla fall gjort min egen värdering av tillgängliga fakta, konstaterar jag att journalisten förefaller gjort sig skyldig till direkta felaktigheter. En synnerligen ytlig betraktelse blir ju inte bättre av att den dessutom är tveksamt utförd. Med artiklarna har tidningen faktiskt, menar jag, vilselett väljare och läsare. Det är allvarligt, eftersom många väljare faktiskt grundar sin uppfattning om politiken på vad de läser i tidningarna.

LÄNKAR:

Anders statistik över yttranden i KF
Kommunfullmäktiges protokoll
Kokar soppa på en spik (27 DEC 12)

4 kommentarer för “Fel i SLA:s granskning

  1. Tycker hela granskningen är ett totalt slöseri med prenumeranterna och annonsörernas pengar. Det är denna väg som leder till ett fördummande av politiken och banar väg för hyperinflation i antal motioner, interpellationer och frågor i fullmäktige, typ “flest interpellationer vid valet 2014 vinner”. Störtlöjligt.

  2. Jag gillar inte bedömningsgrunden. Men ska den ändå användas, ska det göras på rätt sätt. Allt annat är nonchalant mot både dem som “granskas” och läsarna.

  3. Vilket jobb du lagt ner. Men jag har insett att du är en envis ……! Något för Claes Pettersson att sätta tänderna i.Granskning är bra – men granskning som inte är rätt är till ondo.

Kommentering avstängd.