FN 76 år

FN:s medarbetare gör enorma insatser. Varje dag och världen över. De åsidosätter sin egen trygghet och bekvämlighet för att göra tillvaron bättre för andra. De bidrar till säkerhet där det råder kaos. De lindrar lidande där det råder nöd. De bidrar till hopp där det råder hopplöshet.

Idag är det Förenta Nationernas födelsedag. Vi firar en 76-åring som dock inte riktigt har åldrats med bevarad spänst och kraft. FN borde i högre grad än vad det gör kunna förhindra krigiska katastrofer och mänskligt lidande på vår jord. Men FN är på grund av sina stadgar bakbundet. Ofta är det därför svagt och splittrat när det skulle behöva vara som allra starkast. Den gigantiska organisationen är dessutom ineffektiv och här och var infekterad av korruption.

Trots sina tillkortakommanden och brister är FN:s betydelse central för att vårda internationell rätt och hävda mänskliga rättigheter. Men det behövs reformer. Att få sådana till stånd är emellertid enormt komplicerat. Att jämka samman en stor mängd varierande och ofta kolliderande, nationella intressen kommer att ta tid, om det ens är möjligt.

Vid tiden för FN:s 75:e årsdag bar jag själv den blå baskern som karaktäriserar världssamfundets fredsbevarande styrkor. Tjänstgöringen i FN-missionen MINUSNA i Mali var ett utmärkt tillfälle för mig att bilda mig en uppfattning om både FN:s många förtjänster och dess svagheter. Det var framförallt ett tillfälle att göra en insats för något mycket större och viktigare än den egna bekvämligheten.