För få politiker?

En av veckans nyheter – oproportionerligt förstorad till helsida i det lokala bladet – stod Folkpartiets nya gruppledare Ulla-Britt Hagström för. Ulla-Britt oroar sig för hur den framtida, politiska organisationen i kommunen ska se ut och uttrycker att “Folkpartiet värnar om de förtroendevalda, politikerrollen måste stärkas”.

Det som har hänt är att kommundirektören har redovisat ett förslag om hur kommunens tjänstemannaorganisation kan formeras för att bättre klara framtidens krav. Förslaget är beställt av Alliansen. I sin programförklaring för perioden slår den som prioriterat uppdrag fast att “en genomgripande förändring av den kommunala organisationen ska utredas i syfte att renodla och optimera denna för både arbetsgivare- och medborgaruppdraget”.

Att nu hävda att saker och ting har skett i “fel ordning” får sorteras under fliken eftertankens kranka blekhet. För FP är representerat i kommunstyrelsens arbetsutskott och har därmed haft alla möjligheter i världen att påverka tågordningen. Jag tycker dessutom att det är en klok ordning att börja med att inhämta tjänstemännens förslag om hur viktiga processer kan förbättras, göras mer effektiva och bättre samordnade. Jag är inte övertygad om att det är begåvat att som utgångspunkt rita fyrkantiga rutor, beskrivande olika politiska nämnder. Så har man gjort inför de senaste periodskiftena. Med vilket resultat? Att det ser ut som det nästan alltid har gjort. Det är knappast utvecklande.

Både den politiska organisationen och tjänstemannaorganisationen bestäms av politiken. Vi, som är förtroendevalda, ska nu diskutera styrkor och svagheter med detta underlag och så småningom värka fram ett förslag till beslut. Naturligtvis är det eftersträvansvärt om detta kan fattas med bred majoritet. Eftersom förslaget presenterades i förra veckan har vi inte hunnit haft särdeles omfattande överläggningar om saken.  I alla fall inte i mitt parti. Än mindre i Alliansen. Därför blev jag en smula förvånad över fredagstidningens helsida.

Jag håller med om att det är viktigt med en tydlig politikerroll. Det är viktigt att medborgarna tydligt ser vem och vilka de ska kunna utkräva ansvar av. Jag har dock aldrig förstått att denna tydlighet ökar proportionellt med antalet förtroendevalda. Varken för medborgarna, organisationens medarbetare eller för de förtroendevalda själva. Jag tror att en stor mängd förtroendevalda med för snävt avgränsade ansvarsområden tvärtom riskerar att göra ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän otydlig.

Beträffande skolan, som ju nu delvis är mitt ansvarsområde, har jag upplevt det organisatoriska avståndet mellan grundskola och gymnasium som en aning besvärande. Jag ser stora vinster i att denna särförvaring upphör. Inte nödvändigtvis för politikerna, men för verksamheten. Det är den som är min utgångspunkt.