Försvarets finansiering i hamn

Jag är uppriktigt glad över dagens besked om att regeringspartierna S och MP samt deras samarbetspartier C och L nu har kommit överens om försvarsanslagen.

Vad jag förstår kommer Försvarsberedningens rekommenderade anslagsnivå nu att uppnås. Det innebär en efterlängtad och nödvändig substantiell förstärkning av svensk försvarsförmåga. Materiel kommer att uppgraderas och nyanskaffas. Förbandsvolymen kommer att utökas.

Hur finansieringen ska ske har ännu inte tillkännagivits. I media spekuleras det om kommande skattehöjningar. Sådana är naturligtvis mindre välkomna. För självklart går det att inom befintlig statsbudget prioritera om och rensa bland posterna för att ge ett nödvändigt utrymme för statens primära uppgifter. Genom att stryka vänsterpolitiska jippon som familjeveckor, friår för fullt arbetsföra samt misslyckade byggsubventioner skulle i ett slag ett omfattande antal miljarder kunna överföras till avsevärt mer angelägna verksamheter.

Men värdet av att det nu råder bred politisk samsyn bakom den svenska försvarspolitikens huvuddrag kan inte nog understrykas. Det är i grunden mycket välkommet att den politiska fäktningen nu kan komma att handla om hur försvaret ska finansieras. Inte längre om det ska finansieras. Signalvärdet i denna förskjutning är viktigt och respektingivande.

LÄNK:

Fem miljarder mer årligen till försvaret – SVT 30 augusti 2019