Ja, befäst Alliansen!

Igår – som nu snart blivit i förrgår (jag tillåter mig att vara lat och långsam på semestern) – läste jag som vanligt ledaren i Svenska Dagbladet (länk), som denna gång utgjordes av en intressant intervju med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Intervjun handlade om Alliansens framtid och Schlingmann sa sig vilja se en fördjupning av Allianssamarbetet.

Detta tycker jag är alldeles utmärkt! Utvecklingen och profileringen av Alliansen gick på sparlåga under en stor del av mellanvalsperioden. Naturligtvis riktades partiernas främsta intresse initialt mot regeringsarbetet. Det tar naturligtvis både tid och kraft att gå från opposition till att bli varm i kläderna i rattandet av skutan Sverige. Sedan ett drygt år tillbaka finns det i alla fall en fast och handlingskraftig, gemensam kampanjstab för Alliansen.

Lokalt och regionalt i Skaraborg stretar vi vidare med samarbetet med god anda och efter bästa förmåga. Men här och var finns också lite smolk i bägaren eftersom allianspartierna inte överallt uppträder som en allians. I Västra Götalandsregionen spelar ju C och Fp tyvärr i det röda laget och liknande situation råder i ett antal skaraborgska kommuner. Detta försvårar kommunikationen i valkampanjen något och grumlar tyvärr den allmänna bilden av den goda, borgerliga samhörigheten. Dessbättre är Skövde här ett föredöme och staden har också stått under borgerligt ledning sedan kommunreformen.

Etableringen av Alliansen var annars ett nummer av största strategiska betydelse! Äntligen visade de borgerliga partierna att de var överens nog för att uppfattas som regeringsdugliga. Samsynen har därefter befästs och utvecklats under perioden. Svåra frågor, som tidigare sått split i de ickesocialistiska leden, har blivit lösta. Jag tänker då särskilt på energiuppgörelsen, som jag anser vara det främsta och bästa exemplet på allianspartiernas genuina vilja att nå politiska kompromisser för att hålla ihop det vinnande laget. Sjösättningen av Alliansen har inneburit en dramatisk scenförändring i svensk politik. En enad och samkörd borgerlighet står nu mot ett oprövat, framtvingat vänstersamarbete, som blottat flera olösta trätoämnen.

Nästa steg för Alliansen blir då förhoppningsvis att även organisatoriskt fördjupa samarbetet. Det är en positiv ansats, men man ska veta att det inte nödvändigtvis är jätteenkelt att utföra. För de befintliga partistrukturerna omhuldas och vårdas varmt av många. Om sanningen ska fram så utgör de ju också grunden för ett antal personers (inklusive mig själv)  inkomst och samhälleliga position. Riksdagsledamöter, kommunalråd, politiska sekreterare och partiombudsmän är exempel på människor som alla är mer eller mindre beroende av att just deras parti går tillräckligt bra i val. Just värnet om egennyttan kan utgöra en bromskloss i förändringen av vilken politisk organisation som helst. Därför gäller det att försiktigt, varsamt och tålmodigt utveckla strukturerna, så att alla tydligt och klart ser vinsterna och anar möjligheterna.

Lyckas vi – och det tror jag att vi gör – är mycket vunnet. Jag är övertygad om att ett mer omfattande allianssamarbete avseende bland annat kampanjer, rekrytering, utbildning och viss administration skulle vara vitaliserande, utvecklande och resurssparande för våra partier. Att lokalt och regionalt befästa Alliansen även i organisatorisk mening borde rimligtvis också innebära att utrymmet föra att ingå lokala, ohederliga allianser med Socialdemokraterna kraftigt skulle krympas. Jag är säker på att detta skulle vara välgörande för Alliansens trovärdighet och varumärke, liksom för den lokala politikens innehåll.

Till sist anser jag att den i särklass mest angelägna organisatoriska förändringen ändå är att ingå en valallians och registrera en gemensam partibeteckning! Med denna åtgärd skulle vi säkerställa att alla borgerliga röster i riksdagsvalet räknas, även om något av de fyra partierna – om olyckan skulle vara framme – skulle misslyckas med att nå fyraprocentsgränsen. För mig är det obegripligt att detta ej redan har gjorts. Vill det sig riktigt, riktigt illa kan ju denna försummelse faktiskt kosta Alliansen regeringsmakten.