Ja till valsamverkan

Idag pläderar Göteborgs Postens ledare (länk) för att allianspartierna ska möta väljarna i en valallians 2014. Tidigare har min favorittidning, Svenska Dagbladet, argumenterat flitigt för detta på ledarplats. Jag är själv en varm anhängare av ett fördjupat och befäst borgerligt samarbete. I somras utvecklade jag mina tankar om en valallians på min blogg. Naturligtvis ska en gemensam partibeteckning registreras, så att inga ickesocialistiska röster går förlorade i den händelse att något av de fyra regeringspartierna av egen kraft inte skulle klara riksdagens fyraprocentsspärr! Allt annat vore fantastiskt ansvarslöst, då det skulle äventyra regeringsmakten. Ett argument som tidigare framförts är att något eller några partier skulle riskera att anses sakna existensberättigande om det går i valallians för att garantera sin fortlevnad i parlamentet. Jag menar att enskilda partiers väl och ve är mycket mindre viktigt än ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav. Dessutom riskerar svaga opinionssiffror orsaka stress i leden med krav på ökad profilering och intagande av avvikande ståndpunkter som följd. Det vet vi. Då riskerar den svenska borgerligheten att återgå till läget före Allianssamarbetet, då borgerlig splittring, inbördes träta och kannibalism gjorde den regeringsoduglig. Jag tror för egen del att det långsiktigt kommer att bli svårt för fyra borgerliga partier att mejsla ut profiler som motiverar deras existens för väljarna. I realiteten är det ju ytterst lite som skiljer dem åt och modern politik utövas dessutom huvudsakligen på mittfältet. Motivet för fortsatt existens stavas snarare egenintresse. Det är allt för många riksdagsledamöter, landstings- och kommunalråd samt partiombudsmän, vilkas brödföda förutsätter att de sitter i orubbat bo i det egna partiet. En valallians skulle sannolikt kunna bidra till att sänka dessa makthavares stressnivå något. Partiet skulle ju garanteras fortlevnad i riksdagen genom Alliansfamiljen. Därmed skulle man lägga grunden för en långsiktig, mjuk och varsamt utförd strukturrationalisering av de samlade, borgerliga krafterna. För en sådan är på sikt ofrånkomlig, menar jag.