Kosackval i Västra Götaland

“En var som röstar på ‘arbetarepartiet’, röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall”. Det kunde man läsa på högerns affischer i valrörelsen 1928. Valet har gått till historien som “kosackvalet”. Högern sammankopplade framgångsrikt Socialdemokraterna med bolsjevikerna i Sovjet. Väljarna blev rädda för vad som väntade med en vänsterregering och Allmänna Valmansförbundet, föregångaren till dagens Moderaterna, gick fram. Igår utspelades ett kosackval i modern tappning i Västra Götaland. Denna gång med ombytta roller.

Socialdemokraterna vann väljare genom att vifta med det gamla högerspöket. I valrörelsen fick väljarna veta att “S är emot att sälja ut storsjukhusen”. I radion hörde jag flera gånger Leif Pagrotsky med knastertorr röst förkunna att han tycker att det är fel att plånbokens tjocklek ska avgöra vilken vård man får.

Inte tillräckligt många tycktes minnas att det i socialdemokratins Sverige var mer regel än undantag att välbärgade kunde köpa sig förbi vårdköerna. När dåvarande statsministern Persson behövde en ny höftled, vände han sig till det privata Sophiahemmet med sin privata sjukvårdsförsäkring.

Grejen är att var och en kan skriva under på de trossatser, som sossarna vevat med i kampanjen. Inget parti gick till val på att sälja något sjukhus. Inget. Samtliga partier, tror jag, månar om den solidariskt skattefinansierade sjukvården. Men sossarna lyckades få väljarna att tro motsatsen. Och vann.

Av detta drar jag två slutsatser:

1. Negative campaigning kommer framöver bli en vedertagen kampanjmetod även i Sverige. Istället för att diskutera aktuella samhällsfrågor och -problem, kommer vi att få se strider om bilden av partierna och bilden av kandidaterna. Här är det väljarna som är förlorarna. De kommer att i en sådan valrörelse ha att betrakta fiktiva, politiska konflikter. Ett slags skådespel som inte  nödvändigtvis har någon förankring i verkligheten.

2. Förändringen av Moderaterna måste fortsätta. Det är drygt fyra år sedan partiet, under Fredrik Reinfeldts ledning, gick i mål som valvinnare och tillsammans med Allianspartierna äntligen lyckades bryta det socialistiska maktmonopolet. Förutsättningen och framgångsfaktorn stavades Förändring. Moderaterna har sedan valnederlaget 2002 förändrats och utvecklats till Nya Moderaterna. Väljarna gillade vad de såg.

Uppenbarligen är inte detta förändrings- och förnyelsearbetet tillräckligt. För i så fall hade inte sossarnas lögnaktiga påståenden om oss moderater fått något fäste i opinionen. Vi måste arbeta vidare med våra budskap och med vår  kommunikation. Människor måste känna tilltro till att Moderaterna är ett parti som djupt och innerligt står upp för välfärden och som utgår från att den ska finansieras gemensamt via skattsedeln.

Denna iakttagelse har redan Moderaternas partiledning gjort. Slutsatsen från 2010 års lokala val var just att det finns ett behov av förnyelse av den lokala politiken och det lokala ledarskapet. Resultatet i det västsvenska kosackvalet understryker att denna analys var rätt och riktig.

Vi har således ett viktigt och omfattande arbete att utföra. Jag känner att vi på flera håll är på god väg. Bland annat här i Skövde. Till 2014 ska vi ha kommit längre. Då ska sossarna få det svårt att kleta fast sina fula lögner på oss!

Läsvärt om valet:

GP – Risk för fler smutsiga val


5 kommentarer för “Kosackval i Västra Götaland

  1. Vad är värdet i att göra konsekvensanalys av förslag som inte finns? Utgångspunkten bör, om man tycker att någon slags hederlighet är av betydelse, vara att utgå från partiers och företrädares politiska vilja. Inte den man tillskriver dem.

    Visst kan man diskutera i var gränserna går och visst finns det utrymme för taktiska manövrar i politiken. För mig framstår dock kosacklögnen som ovärdig en mogen demokrati.

  2. Och var går gränsen? Det du uttrycker som fria fantasier kan ju också förstås som konsekvensanalyser – ett analysutfall och resultat av motståndarens förda politik. Är inte konsekvensanalyser med tillhörande resultat rimliga att använda sig av i politisk debatt? Eller är detta att gå ett steg för långt?

    Är det därmed också, i linje med denna logik, fel att lära känna sin motståndare i syfte att bättre förstå sin motståndare och genom detta vinna kampen?

    Som jag ser det så blir detta en politisk moralisk fråga som handlar om att definiera och komma överens om hur spelplanen ska se ut. Inte helt lätt. Hur ser du på saken?

  3. Jag menar att en debatt först och främst ska utgå från partiernas program. Vad de har åstadkommit och vad de vill uträtta. Det lägger grund för en avsevärt mer relevant diskussion än den som enkom kretsar kring fria fantasier.

  4. Tänkvärda rader även om jag inte fullt ut delar dina ideologiska preferenser.

    Vad ska till för att föra en saklig och ärligt ideologisk partipolitisk debatt enligt din mening?

Kommentering avstängd.