Livets brunn

För en tid sedan låg den belgiske seriefiguren Tintin riktigt pyrt till. Denne hade haft det dåliga omdömet att på 1930-talet förekomma i album tillsammans med karaktärer, vilka avbildats på ett sätt som är uppenbart olämpligt för en någorlunda tänkande människa i och av vår tid. Tintin skulle därför bort från Kulturhuset i Stockholm! Medborgarna skulle genom denna censurliknande handling skyddas från kränkningar, provokationer och vantolkningar av de politiskt inkorrekta serierutorna. Jag, liksom en osedvanligt stark opinion, tyckte att detta var ett både kusligt och knasigt tillvägagångssätt. Tintin släpptes snart tillbaka in i bokhyllornas värme.

Nu är det Livets brunn i Skövde som borde rivas! Eller åtminstone flyttas. Det menar, enligt SLA, Ingemar Arnesson, konstchef i Skövde kommun. Tidigare har riksdagsledamoten Monica Green (S) på Twitter uttryckt sig i samma anda. Deras hårdföra hållning motiveras av att två av skulpturerna “kan tolkas som kvinnoförnedrande”. Vi oskolade betraktare ska alltså inte ges utrymmet att råka vantolka konstverket. Än mindre låta oss provoceras av det. Jag uppfattar att det alltså är i akt och mening att skydda oss stackars vanliga människor, som det nu ropas efter en PK-sanering av den kommunala konsten i Skövde. Jag tycker att detta förhållningssätt är lika knasigt som relegeringen av Tintin.

I tidningsartikeln kan man vidare läsa att skulptören Ivar Johnssons avsikt med den mest kritiserade, västra skulpturen, var att “piskmannen” ska symbolisera våldet. Kvinnan är mänskligheten som skyddar sig. Min egen tolkning, som varken är grundad i konststudier eller i seminarier med Monica Green, har varit att det är kriget och ockupationsmaktens våld och förtryck som bildsätts. Detta då “piskmannen” bär hjälm, kängor och mantel som attribut.

Jag har sedan barnsben tyckt att denna skulptur är dystert kuslig. Men onekligen berättar den, på olika sätt beroende på hur man tolkar den, om ett tyvärr ständigt pågående problem; Våldet. Mäns våld mot kvinnor. Övermaktens våld mot den värnlöse. Angriparens våld mot försvararen. Våldet är som företeelse vidrigt och oförsvarbart, men det förekommer likväl i livet, samhället och världen. Ska inte ett konstverk kunna vittna om denna bistra och hemska verklighet? Mana till eftertanke, uppmuntra till samtal och – ännu hellre – så frön till idéer som motverkar våldet? Ska verkligen den offentliga konsten värja sig och blunda för livets mörka avigsidor? Ska konsten endast uttrycka det lätta, glada och det som anses vara föredömligt, enligt rådande tidsanda?

Min uppfattning är att Livets brunn även framledes ska ha en plats i Skövdes offentliga rum. Den har en viktig berättelse att förtälja, som vi alla har goda skäl att samtala om. Inte dölja och censurera.

LÄNKAR:

SR Skaraborg (21 NOV 12)
Skövde Nyheter (21 NOV 12)
SVT (21 NOV 12)

En kommentar för “Livets brunn

  1. Tolkningen är att mannen som härskare flyger med lånade vingar och är därför i stridsutrustning. För att kunna göra detta måste han slå den tjänande kvinnan. Det är samma tanke som finns i logon yin och yang. Katolicismens jungfru Maria är i samma position. Det är mannen som härskare och tjänare som slår sig själv. Och kvinnan som tjänare som inte vågar resa sig för att själv bli härskare. Nu börjar ju kvinnan stå allt oftare.

Kommentering avstängd.