Maktskifte i Sverige

Blogginlägg

Med räkningen av utlandsrösterna har valresultatet förskjutits till Moderaternas och högeroppositionens fördel. Det finns i den nya riksdagen majoritet för en ny regering. Den regeringen kommer dessutom att ha ett visst vingelutrymme i kraft av några välkomna mandats övervikt.

Moderaterna, som för några dygn sedan av media var mer eller mindre uträknat, knep under dagens räkning ytterligare riksdagsmandat och partiledaren leder nu arbetet med att forma Sveriges nästa regering. Det gör mig stolt och lättad. Sverige behöver en ny regering, en ny politik och en ny kurs.
Med det sagt kommer det inte att bli en lätt uppgift att leda Sverige de kommande åren. De ekonomiska utmaningarna är minst sagt respektingivande. Effekterna av energikrisen kommer att bli tuffa att bemästra. Det kommer att krävas krafttag, omfattande resurser samt tålamod för att trycka tillbaka den uppsvällda gängkriminaliteten.

Jag är övertygad om att just Ulf Kristersson är rätt man för jobbet. Nu behövs det politiker som är resultatinriktade och som kan lägga lamslående vem-tar-vem-spel och åt sidan. Nu behövs det politiker som hellre tålmodigt filar på propositioner än skjuter ut publikfriande budskap Twitter. Nu behöver problemen hanteras. Det kräver samling.

Jag lyssnade på statsminister Magdalena Anderssons avgångstal. Jag reagerade på det hon sa om hindra hat och hot från att få fäste. Det har hon rätt i. Det politiska samtalsklimatet har varit alldeles bedrövligt och har länge försämrats. Här har alla partier, politiker och opinionsbildare en läxa att göra. Inte bara det parti som statsministern pekade ut. Hon har själv ett ansvar för att som chef för statsråden Strandhäll och Johansson stävja den hatflod som ofiltrerat och regelbundet flödar från deras Twitter-konton.

Vi behöver alla hysa tonen och skärpa debatten mot sak och från person. Sverige kan bättre även i det avseendet.

Tappade uppkopplingen