Målgång för Mali-missionen

I fredags tilldelades personalen i förbandet Mali 12 Försvarsmaktens medalj för internationell insats. Ställföreträdande arméchefen närvarade på plats i Skövde och försvarsministern talade från distans. Ceremonin var sammantaget värdig men givetvis saknade vi våra anhöriga som av corona-skäl inte fick dela det högtidliga tillfället med oss. Med detta avslutades Mali 12:s insats och förbandet upplöstes. Efter sammanlagt ett år i uniform kommer jag i januari att återgå till min civila tjänst. Mitt kvarvarande politiska förtroendeuppdrag som ledamot i Skövde kommunfullmäktige återupptar jag emellertid omgående. Möte hålls på måndag kväll.

Läget i Mali
Mali, som jag vistats i under ett drygt halvår, är både ett av världens fattigaste och farligaste länder. Säkerhetsläget är helt förfärligt uselt. Det finns inte en konfliktlinje, utan en mängd olika som tillsammans bildar en svåröverskådlig väv av elände. Det råder motsättningar mellan olika befolkningsgrupper på olika håll och kanter. Dessa olika konflikter utnyttjas och underblåses av olika grupperingar i bland annat de islamistiska terrornätverken al Qaida och IS. Årligen dödas flera hundra människor i olika våldshandlingar. Andra plågas av kriminaliteten och det förtryck som mer eller mindre religiöst motiverade terrorsekter påtvingar dem. Mängder av människor är på flykt. Många hotas av svält. Läget förvärras av att hjälporganisationer får allt svårare att verka i stora delar av det farliga landet. Den maliska statens närvaro är också svag i flera landsdelar och det finns på flera håll ingen militär eller polis som skyddar befolkningen från övergrepp. Det har har å andra sidan dessvärre flera gånger hänt att också malisk militär har gjort sig skyldig till fruktansvärda övergrepp på civilbefolkningen.

Dessvärre är inte säkerhetsproblemen avgränsade endast till Mali. Terrorgrupper rör sig mer eller mindre obehindrat över gränserna till bland annat grannländerna Burkina Faso och Niger. Det inhemska våldet bidrar till att destabilisera också dessa fattiga nationer. Hela Sahelregionen är ett område i djup och allvarlig kris.

Det är således en mycket svår och krävande uppgift som världssamfundet har i Mali. Trots att det är FN:s nu största pågående mission, förslår inte 13 000 peacekeepers på en yta som motsvarar två Frankrike. Man kan som jämförelse betrakta Kosovo där det i missionen KFOR som mest ingick 50 000 man på en yta motsvarande Skånes. FN-missionen MINUSMA försöker nu att utveckla ett operativt koncept som bygger på mer rörliga förband. Förutsättningarna för detta är dock inte optimala. Infrastrukturen i Mali är svag och på sina håll obefintlig och vädret gör att det under delar av året är mer eller mindre omöjligt att ta sig fram med tyngre fordon på marken.

Statskupp
Ett folkligt missnöje med det bedrövliga säkerhetsläget i landet (tillsammans med missnöje över en rad andra företeelser) ledde den 18 augusti fram till en statskupp där militären störtade den demokratiskt valde presidenten. Det var för övrigt den fjärde militärkuppen sedan landet blev självständigt 1960. Kuppen inträffade efter ett par månader av politiskt kaos med återkommande och emellanåt våldsamma demonstrationer i huvudstaden. (Jag kommenterade för övrigt läget i Bamako i Sveriges Radio den 11 juli och 17 juli). Den politiska röran och instabiliteten är en annan försvårande faktor för landet (liksom för andra länder i regionen). Trots att läget är allvarligt och beväpnade terrorgrupper dominerar stora delar av Mali, förefaller landets politiska elit vara oförmögen att ingå borgfred och frammana handlingskraft. Symptomatiskt har också implementeringen av fredsavtalet från 2015 mer eller mindre gått i stå. De framsteg som gjorts under de fem gångna åren är få, små och otillräckliga.

Pandemin
Världspandemin covid-19 har naturligtvis inte gått Mali förbi. Där liksom här bedöms pandemin få ekonomiska konsekvenser. Det är så klart särskilt tufft för ett av världens fattigaste länder. Svårigheterna skärptes dessutom av de sanktioner som grannländerna i det västafrikanska samarbetet ECOWAS svarade på sommarens militärkupp med. Sanktionerna varade i några månader.

FN och MINUSMA införde och tillämpade stränga regler för sina medarbetare och sina förband för att förhindra att de skulle sprida smitta i landet och för att förhindra att de ens skulle kunna misstänkas för att sprida smitta. Sannolikt hade FN den tragiska koleraepidemin på Haiti i minne. Den epidemi som inleddes med att nepalesiska FN-soldater spred smittan till ön och som sedan skördade tiotusentals liv. Detta fick inte under några omständigheter hända igen.

Testkapaciteten i Mali är ytterst begränsad och det är huvudsakligen människor i Bamako-regionen som blir testade. Antalet faktiska fall av covid-19 anses vara avsevärt fler än de officiellt rapporterade, vilka var och är förhållandevis få. Sjukdomar – dödliga sådana – finns det emellertid gott om i det plågade landet. Möjligen dör människor av covid-19, fast de uppfattar sig vara smittade av malaria eller någon annan farsot. Covid-19 har dock inte varit någon fråga som lett till några politiska implikationer i Mali och än mindre till någon misstänksamhet eller kritik mot FN. Den mest tydliga effekten för oss svenska soldater blev, utöver oron för våra nära och kära hemma i Sverige, våra vistelser i karantän. Sammanlagt har vi förvarats i fyra veckor i svenska skjutfältsläger inför missionens sammanlagt två avresor mot Mali. Väl i Mali väntade sedan ytterligare karantänsperioder samt försiktighetsåtgärder såsom bärande av munskydd.

Vår uppgift
Förbandet Mali 12, som har satts upp av Trängregementet i Skövde, har slutfört förflyttningen av svensk materiel från Timbuktu och etablerat närvaro med ett nytt svenskt förband på en ny svensk camp inne på den tyska Camp Castor i Gao i östra Mali. Därmed har förbandet varit sysselsatt med att ta emot, registrera, ordna och iordningställa materiel av allehanda slag. Men också med att inreda den svenska Camp Estelle, uppföra kompletterande byggnader och anläggningar samt att ordna nödvändig infrastruktur. Från augusti har ett skyttekompani deltagit i insatsen, främst för att pröva och utveckla olika rutiner och system.

Sammanfattningsvis har Mali 12:s viktigaste uppdrag varit att i alla tänkbara avseenden förbereda och ordna för de kommande svenska förbanden, som kommer att vara renodlade skytteförband. Först ut av dessa är Mali 13, som sätts upp av Norrbottens regemente och som löste av Mali 12 i insatsområdet för några veckor sedan.

Min uppgift
Själv har jag varit förbandets samverkansofficer med placering i FN-missionen MINUSMA:s högkvarter i huvudstaden Bamako. Jag har därmed uppehållit mig på över 100 mils avstånd från förbandets huvuddel. Min uppgift har varit att vara det svenska förbandets ögon, öron och röst i den multinationella staben som leder de sammanlagt ca 13 000 soldater och officerare som utgör FN:s militära styrkor i Mali. På Försvarsmaktens Malibloggen kan man läsa en något mer utförlig beskrivning av min uppgift och vardag.

Tacksam och stolt
För mig övergår nu missionen i Mali till att vara minne och värdefull erfarenhet. Det var min tredje utlandsmission och högst sannolikt också den sista. Det  har varit en spännande, utmanande, stundom krävande och någon gång påfrestande, men framförallt utvecklande och givande tid för mig. Jag är mycket tacksam för att Stefan Sahlström, chefen för Mali 12, gav mig förtroendet att ha en befattning i förbandet. Jag är imponerad av den nit och skicklighet som kamraterna har löst sina olika uppgifter med och tillsammans åstadkommit ett så bra resultat. Vi har inte låtit pandemin eller andra friktioner utgöra begränsningar. Vi har gjort vad vi kom till Mali för att göra och vi har gjort mer därtill. Jag är mycket stolt över vår insats.

LÄNKAR:

Oroligheter i Mali försvårar FN:s fredsarbete – Sveriges Radio 11 juli 2020
Medling i oroligt Mali – Sveriges Radio 17 juli 2020
LNO – länken mellan förband och stab – Malibloggen 06 september 2020

BILDER: