Minne av Uno Bohman

Tidigt idag nåddes jag av det sorgliga beskedet att Uno Bohman för alltid suttit av.

Uno var en uppskattad och väl känd personlighet framförallt i hemstaden Skara, men även i vidare kretsar i Skaraborg. I och för Moderaterna hade han genom åren olika lokalpolitiska uppdrag i bland annat kommunfullmäktiges presidium, som ordförande i kultur- och fritidsnämnden och under några år som ordförande i partiföreningen. Han var kulturpersonlighet, officer, gentleman, hästkarl samt – framförallt – guide och berättare.

Det är som berättare jag har mitt starkaste minne av Uno. 2003 tjänstgjorde jag som samverkansofficer på P4:s stabs- och granatkastarkompani i snabbinsatsbataljonen IA03. Kompaniet skulle bedriva återhämtning efter några veckors intensiv övningsverksamhet på de dammiga övnings- och skjutfälten utanför Skövde. Jag fick kompanichefens uppdrag att arrangera en kulturaktivitet som förströelse och rekreation för truppen.

Jag kontaktade omgående Uno, som entusiastiskt tog sig an uppgiften att visa och berätta om kulturhistoriskt intressanta platser i vår historietyngda hembygd. Aktiviteten tog sin början en eftermiddag vid Skaraborgarnas gamla lägerplats på Axevalla hed. Bussarna rullade in och soldaterna klev ur, utan att göra sig någon särskild brådska. Jag kände att inte alla närde några högre förväntningar om vad som komma skulle, när de långsamt radade upp sig plutonsvis i gräset.

Den pensionerade kavallerimajoren Uno Bohman klev med spänstiga steg fram, tog emot, tog befälet, hälsade myndigt på kompaniet och ordnade sedan snabbt och snärtigt enheten på åskådarformering omkring sig. Sedan började han berätta. Han talade med klar och hög röst om platsen och om vad som där tilldragit sig. Han satte lokala händelser i väsentliga sammanhang och kryddade dem med kuriösa detaljer. Med pondus, charm, humor och värme levandegjorde han historien med sina berättelser om såväl lustiga episoder som gripande människoöden. Truppen satt som trollbunden och lyssnade uppmärksamt. Även de, som inledningsvis förhållit sig något avvaktande, rycktes snart med och fångades av de spännande historierna. Förflyttningarna tillbaka mot Skövde ordnades ansatsvis med stopp vid bland annat Varnhems klosterkyrka och den gamla avrättningsplatsen vid Ljungstorp, där Uno serverade fler mustiga berättelser. Soldaterna gjorde nu i- och urlastning så snabbt de kunde för att vinna tid åt den fängslande majorens härliga berättarkonst.

Skaraborg blir fattigare när denna varma röst nu tystnat. Den röst som genom åren berikat oss med kunskap och väckt vårt intresse för vår hembygd och dess historia. Frid över Uno Bohmans minne.

2 kommentarer för “Minne av Uno Bohman

  1. Uno Bohman och jag var kurskamrater på Kungl.Krigsskolan Karlberg (KS) 1965-1966. Han var kavallerist och jag signalist. Jag sökte mig till den ridutbildning, som Uno ledde och som i slutänden belönades med ett av Uno utformat diplom.
    Uno var en mycket sympatisk och ödmjuk person, som bröt av mot en del andra kavallerikadetter, som ibland kunde vara väl högdragna.
    Jag minns med stor tacksamhet Unos vänlighet och hur han tålmodigt på ett pedagogiskt sätt lärde mig rida.
    Efter KS skiljdes våra vägar. Genom gemensamma kurskamrater, fick jag vid några tillfällen berättat om vad Uno sysslade med.
    Det är med vemod jag erfar att min kamrat och ridlärare har sadlat hästen för sista gången i detta liv.
    Tack Uno! Hälsa våra kamrater i dimmornas rike, när du nu sluter dig till dem.
    Här på jorden kommer din familj, kadett- och regementskamrater samt andra vänner att vårda ditt minne.

    Stellan Bojerud
    Kadett nummer 4

  2. Tack för de fina orden.
    Vi i familjen vet att han har berört många fler än vi kanske kan ana, vilket även din historia bevittnar.

Kommentering avstängd.