Mönstring? Till vilken nytta?

sweden

Igår snurrade nyheten att Socialdemokraterna vill återinföra mönstringsplikten igen. Mönstringen togs ur rullorna samtidigt som värnplikten lades på is. Värnplikten var en förutsättning för mönstringen och vice versa. Den syftade till att åstadkomma det eftersträvansvärda fenomenet “rätt man på rätt plats” (vilket dock inte alltid lyckades). Sedan några år tillämpas inte värnplikten som grund för personalförsörjningen. Den vilar numera istället på frivillighetens grund.

Den mönstring, som sossarna nu föreslår, går inte att jämföra med den som genomfördes under värnpliktsepoken. Då bussades rikets samtliga gossar till värnpliktskontoren för att vägas, mätas och få sin fysiska och mentala spänst, styrka och uthållighet rannsakad, mätt och bedömd. Det sossarna nu föreslår är att alla 18-åriga pojkar och flickor ska mönstra sig själva på webben. Något slags självtest alltså. En femtedel av dessa juniorer ska sedan – för mig oklart på vilken grund – plockas ut för att underkasta sig fortsatta, fysiska tester.

Till vilken nytta? frågar sig vän av ordning. För att öka folkförankringen och stabilisera personalförsörjningen, är svaret från Peter Hultqvist, som är sossarnas försvarspolitiske talesman.

Okej? Skulle den webbmönstring, som tonåringen utför enskilt framför skärmen på sitt goss- eller flickrum, vara mer motiverande och förankrande än de omfattande informations- och rekryteringsinsatser, som Försvarsmakten idag gör genom bland annat annonsering, fiffiga applikationer, besök i skolor och på mässor samt anordnande av “prova-på-helger på kasernerna”? Jag tror inte det. Jag uppfattar inte att problemet främst är att rekrytera unga människor till den grundläggande militära utbildningen. Svårigheten ligger snarare i att behålla rekryterad och utbildad personal, så att de tjänstgör tillräckligt länge för att det ska vara lönsamt för arbetsgivaren.

När diskussionen om förändringen av personalförsörjningssystemet för ett antal år sedan fördes, hörde jag till dem som tyckte att det kunde vara klokt att åtminstone under en övergångsperiod behålla mönstringsplikten för män. Detta för att staten skulle kunna jämföra utfallet av rekryteringen med den samlade populationen och därigenom bilda sig en uppfattning om personalkvaliteten i den nya ordningen. Det tycker jag inte längre. Mina aktiva officerskollegor vittnar om att dagens soldater i olika avseenden huvudsakligen är motiverade och dugliga. Det går att rekrytera bra förmågor till den väldigt lilla organisation, som Försvarsmakten idag utgör.

Rent märkligt ter sig S-utspelet om man sätter det i relation till den skuggbudget, som S nyligen presenterade. Trots högstämd och frän kritik mot Alliansens försvarspolitik, innehåller inte S-budgeten en spänn mer till försvaret.  Är det mot den bakgrunden väl investerade medel att avsätta medel för en halvtaskig mönstringsrutin, som saknar ett uppenbart syfte? Svaret måste bli ett rungande nej! S-utspelet är inget annat än en billig flirt med dem som nostalgiskt minns mönstringen och hävdar att allt var bättre förr och ju förr dess bättre.

LÄNKAR:

DN, ExpressenSRSVT