Moral. Inte taktik.

Mängder av människor är på flykt undan barbariska mördare i Irak och Syrien. Ukraina slits av inbördeskrig och pressas av ett hotfullt Ryssland. Sammantaget ställer läget höga krav på ansvarstagande av den fria världen.

Regeringen har förvarnat om ökade kostnader för att klara denna ansträngning. Jag såg just på SVT Aktuellt hur en vänstermänniska från Dagens Arena anklagade regeringen för taktiserande! Ovärdigt och obegripligt.

Ska vi blunda för omvärldsläget tills dess att valet är över, för att inte störa den tänkta valagendan? Ska vi blunda för att människor flyr undan avrättningar och tvångskonverteringar för att söka räddning och framtid någon annanstans? Ska vi nonchalera att den fristad Sverige erbjuder – och ska erbjuda – inom kort genererar kostnader, vilka går utanför stats- och kommunbudgetar?

Problemen försvinner inte för att vi blundar. Flyktingströmmarna minskar inte för att vi vänder de olyckliga ryggen. Vi bör, oavsett politisk hemvist, se och medge utmaningen och istället diskutera hur vi ska hantera den. Jag vet inte om det är taktiskt rätt eller fel. Men att inte göra det känns moraliskt förkastligt.