Om Skövdesossarnas förnyelse

Läser i dagens SLA att Socialdemokraterna i Skövde utsett Marie Ekman som förstanamn på partiets valsedel till höstens val till kommunfullmäktige. Fnissar också lite åt SLA-reporterns föga knivskarpa analys: “Det betyder att Skövde kan få en kvinna som ordförande i kommunstyrelsen […] om Socialdemokraterna vinner valet i september”.

Jag har inte träffat Marie och vet inte mer om henne än vad tidningen berättat. Jag tycker det är djärvt och modigt av S att föra fram en person, som får betraktas som politisk doldis och oprövad. Det ska bli spännande att se vad denna förnyelse betyder för vänsteroppositionen och Skövdepolitiken.

Skövde är ju en kompakt borgerlig kommun och har inte stått under S-styre sedan kommunreformen 1973. Jag gissar att detta förhållande påverkar sossarna. Jag förstår att det måste vara svårt att uppbringa den nödvändiga entusiasmen för att harva vidare i vad som förefaller vara evig opposition. Det märks onekligen i den matta lojhet med vilken partiet driver oppositionspolitik i Skövde. S har under senare år inte varit nära att lyckas formera ett trovärdigt och spännande politiskt alternativ i Skövde. Därmed förmår man inte heller på allvar utmana den borgerliga alliansen i kampen om makten. Det är faktiskt olyckligt. Politiken behöver, för att vara intressant och spännande, konfliktytor och alternativ. Att vara utsatt för konkurrens skulle också sporra alliansen.

Jag hoppas att Socialdemokraterna i framtiden bättre kan bjuda upp till dans och bidra till en vitalisering av den politiska debatten i staden. Till Marie Ekman säger jag därför: Lycka till, men inte för mycket!    🙂