Omsorg för arbetslinjen

Att kombinera föräldrarollen med ett yrkesliv är ofta inte lätt. Flera är vi som har arbeten, som inte endast utförs på kontorstid kl 8-17, utan kräver tjänstgöring även på kvällar, helger och även nätter. Flera är vi som lutar oss mot far- och morföräldrar och goda vänner för att få ihop vardagen och ordna barnomsorg på tider då förskola och fritidshem håller stängt. Det ser jag som sunt och naturligt.

Men alla har inte dessa möjligheter. Alla har inte den lilla världens stödjande strukturer av nära och kära. Det blir allt vanligare med ensamstående föräldrar. Alla lyckas inte kombinera arbetslivets krav med föräldraskapets. Det ställer krav på samhället och i det här fallet kommunerna att stödja med barnomsorg. Enligt den nya skollagen ska kommunerna “sträva efter att erbjuda omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt”. Barnomsorgen ska underlätta för föräldrar att arbeta och försörja sig. Barnomsorgen ska vara ett stöd för arbetslinjen!

Skolnämnden i Skövde har gjort en enkel webbenkät bland förskoleföräldrar för att skaffa en bild av på vilka tider, utöver de nuvarande (06.30-18.30), föräldrar skulle vilja ha barnomsorg. 684 (av ca 1600 tillfrågade) svar gav vid handen att de allra flesta, 80 %, är tillfreds med dagens tider. Men det är därmed en femtedel som uttryckt önskemål om tidiga mornar, senare kvällar, nätter och helger. Å andra sidan – och det är viktigt – är det en stor diskrepans mellan hur många som i enkäten uttrycker önskemål om omsorg på obekväm arbetstid och hur många som verkligen ansöker om en plats i den i Skövde befintliga, dygnet runt-öppna enheten. Idag är det endast 18 barn som är i kö till Nyckepligan, som förskolan/fritidshemmet heter.

Den svenska barnomsorgen är starkt subventionerad. Huvuddelen av kommunerna tillämpar den av regeringen Persson (S) införda maxtaxan. Den innebär att föräldrarna betalar en avgift om 3 % av hushållets bruttoinkomster, men som mest 1265 kronor i månaden. Avgiften innebär en mycket blygsam del i finansieringen. I Skövde ligger vi dessutom i nuläget 0,25 % under maxtaxan.

Maxtaxan innebär att en förälder, som har sitt barn i förskola under kontorstid, betalar lika mycket som den som har barnomsorg på obekväm arbetstid mitt i natten. Det är, tycker jag, inte rimligt. En annan konsekvens är att all förbättring av service i form av ökade öppettider måste, som så mycket annat i välfärdssamhället, finansieras genom skatten.

Vi blickar fram mot en dyster, ekonomisk utveckling. Den negativa utvecklingen i omvärlden spås kraftfullt försämra skatteunderlaget de närmast kommande åren. Vi står inför en situation där vi, som jag bedömer det, måste minska eller kanske helt ta bort vissa kommunala verksamheter. Det innebär självfallet då att kommunen måste vara försiktig med att ikläda sig nya åtaganden.

Den S-motion som i måndags låg på kommunfullmäktiges bord är egentligen ingen god utgångspunkt. Motionen säger att öppettiderna ska förändras för att tillgodose föräldrarnas önskemål. Jag menar att förändringen ska ske för att möta föräldrarnas behov. Det är en tydlig distinktion mellan dessa ord. Vidare berör motionen endast förskolan. Det är en felaktig avgränsning, eftersom förskolan endast omfattar barn upp till sex års ålder. Även äldre barn än så har behov av omsorg och kommunen är skyldig att tillhandahålla fritidshem för barn upp till tio års ålder. Slutligen menar motionärerna att “bemanningen i barngrupperna förstärks, så att personal känner att de räcker till och att utökning av öppettider kan genomföras”. Det är en märklig formulering. Bemanningen ska dimensioneras utifrån barnens behov och verksamhet. Verksamheten ser naturligtvis annorlunda ut både i fråga om innehåll och volym, beroende när på dygnet den bedrivs.

Men i fullmäktige ville jag undvika en strid om ord och uttryck. Jag tog fasta på det som jag upplevde vara en insikt om att den praktiska utökningen av öppettiderna måste ske med hänsyn tagen till de skarpa realiteterna. Därmed anslöt jag och Alliansen oss till återremissen. Jag hoppas att vi nu, gärna gemensamt över blockgränserna, ska kunna ta fram en lösning, som bättre tillgodoser föräldrars behov och som ryms inom de strama ramar som kommunekonomin medger.

FILMKLIPP FRÅN DEBATTEN