Frågan om slutförvaring av svenskt kärnavfall har utretts och prövats i över ett decennium och har hållit många välutbildade ingenjörer och omsorgsfulla byråkrater sysselsatta. Det finns en färdig lösning för hur bränslet ska förvaras. Allt som återstår är ett formellt beslut av Sveriges regering. Miljöminister Strandhäll (S) behöver sluta twittra och istället ta sig an sitt jobb. Hennes chef behöver se till att det omgående blir gjort.
Jag ser på TV 4:s Nyheterna att de båda konkurrerande pensionärsorganisationerna SPF och PRO krokar arm och kräver lagstiftning för att garantera fortsatt möjlighet till betalning med kontanter i Sverige. Jag har inte åldern inne för dessa organisationer, men i kontantfrågan står jag helhjärtat på deras sida.
Magdalena Andersson skulle också kunna bli en regeringschef som faktiskt eftersträvar politisk samling kring de grava problem som Sverige brottas med. En statsminister som söker brett efter politiskt stöd och som med kompromissvilja försöker att få någonting gjort. En sådan ambition skulle underlättas avsevärt av att miljöpartisterna kastat in handdukarna. Närheten till valet kan ju emellertid leda henne till andra, mer partiegoistiska prioriteringar och hellre söka konflikt och konfrontation.
Centerpartiet lär på onsdagen släppa fram en statsminister som förhandlat med V och en budget som SD står bakom. Om Centerpartiet istället skulle rösta för en S-MP-budget skulle det innebära att partiet tog ett definitivt och oåterkalleligt skutt in i vänsterburen. Det vore ännu ett svek mot de C-väljare som 2018 trodde sig rösta borgerligt. Det vore en tydlig signal om att en röst på C i valet 2022 är en röst på S, MP och V. Med mindre än 300 dagar kvar till valdagen vill knappast centerpartisterna göra det så krångligt för sig. Det är illa nog som det redan är.
Överenskommelsen mellan regeringen och Centerpartiet är en spark mot smalbenen på skogsnäringen och ett njurslag mot utvecklingen av den landsbygd som Centerpartiet i högtidstalen säger sig värna. Centerns eftergiftspolitik spelar Miljöpartiet i händerna och det är landsbygden som får betala priset för Miljöpartiets politik.
Klubban har fallit. Moderaterna i Skaraborg har fastställt sin valsedel för valet till Sveriges riksdag. Stämman var en lugn och odramatisk tillställning. Själv får jag möta väljarna som kandidat nummer 3 på riksdagsvalsedeln.
Det är viktigt att domstolen bestämde sig för att döma den unge polismördaren till fängelse istället för ungdomsvård. Men det är också en tragisk och brutal påminnelse om att våra lagar är för klena. Givetvis ska en brutal avrättning av en polis inte kunna ha något annat straffvärde än livstids fängelse.
Nu krävs svenskt engagemang. Sveriges regering måste tydligt uttala att Sverige står solidariskt med de tre direkt utsatta länderna. Sverige måste förklara sig vara berett att på lämpligt sätt, med tillgängliga medel och med samordning av EU bistå dem för att avvärja en humanitär katastrof och för att upprätthålla unionens gräns mot dess aggressive och mycket fientlige granne.
Polisförbundet larmar om att var tredje polis ser sig om efter ett annat jobb. Risken är stor att poliserna blir färre när de istället verkligen måste bli fler. Åtgärder krävs! Lönerna behöver höjas till en nivå som motsvarar yrkets utsatthet och risker. Lagar behöver ändras för att markera respekt för lagens väktare och medborgarnas beskyddare.
Partiets nomineringskommitté har föreslagit mig för tredjeplatsen på riksdagsvalsedeln. Moderaterna har två mandat i valkretsen. Jag hade trott och hoppats på andraplatsen. Det var ju också där som medlemmarna placerade mig i provvalet. Jag ska inte förneka att jag är besviken. Jag har tröttnat på att nöta på avbytarbänken.