Palme-park är inget för Skövde

Det var längesedan jag bloggade nu! Jag har i sommar verkligen lyckats att vara riktigt ledig och koppla bort alla tankar på vardagens slit och plikter. I somriga miljöer på Västkusten, i Skåne och i Danmark har jag dock ögnat igenom SLA så gott som dagligen. Av debatt- och ledarsidan att döma är det frågan om en namnändring på “Tingshusparken”, som är sommarens hetaste trätoämne i Skövde. Mest läsvärd i meningsutbytet är Niclas Lindstrands, SLA:s chefredaktör, välskrivna ledare om frågan den 2 augusti.

Bakgrunden är en socialdemokratisk motion till kommunfullmäktige i Skövde. De lokala sossarna föreslog där att parken (jag tycker egentligen att det är missvisande att benämna denna lilla gräsyta för park) ska heta Olof Palmes park. Fullmäktiges borgerliga majoritet avslog naturligtvis motionen vid sitt sammanträde i juni.

Skälet till att förslaget refuserades var främst att Palmes anknytning till Skövde är i det närmaste obefintlig. Den inskränker sig till en tids reservofficersutbildning och -tjänstgöring vid Livregementets husarer (K 3). Sedan är det ju dessutom så att Palme som politiker inte alls var någon samlande gestalt, utan tvärtom en alldeles oerhört kontroversiell och polariserande person. Att döpa ens den minsta gräsplätt i Skövde efter Olof Palme ter sig därför både långsökt och främmande!

Frågan om Palmes koppling till Skövde har faktiskt sysselsatt mig tidigare. När jag 2001 var alldeles nyanställd som partiombudsman för Moderaterna i Skaraborg, blev jag uppringd av TV4-journalisten Jonas Gummesson. Denne hade då nyligen givit ut boken “Bland nazister och spioner – Olof Palmes ungdomsår“. I boken, som jag själv inte har läst, hävdas att Palme som ung inte alls sympatiserade med Socialdemokraterna, utan tvärtom då var mörkblå. Gummesson ville nu undersöka en uppgift, som gjorde gällande att Olof Palme, under sin tid vid kavalleriet i Skövde i mitten på 40-talet, varit engagerad i stadens Högerparti!

Jag tyckte att det lät mycket märkligt. Det föreföll mig osannolikt att en blivande statsministers politiska engagemang, om än aldrig så litet och blygsamt, skulle ha passerat obemärkt i den lilla staden. Nog hade något sådant noterats och memorerats av den tidens moderater, av vilka ju flera var officerare? Bland dessa Stig Aaby-Ericsson, som ju var officer vid K 3 och sedan ordförande i såväl Skövde kommunfullmäktige som Moderaterna i Skaraborg.

Jag gav hur som helst Gummesson tillstånd att titta i Moderaternas i Skaraborg arkiv och jag vill minnas att jag också tipsade honom om att kontakta Stig. I arkiven kammade journalisten noll. Palmes namn återfanns aldrig i någon av de handlingar, som de lokala högerpartisterna och moderaterna lämnat efter sig.