Priset för vår solidaritet

I afton detonerade en laddning på Drottninggatan mitt i centrala Stockholm. Enligt mediernas tidiga uppgifter ska det röra sig om en självmordsbombares illdåd.  Dessbättre detonerade endast en av sex laddningar och inga utomstående tycks ha skadats. Det som kunde ha blivit en fullkomlig katastrof i julträngselns Stockholm, slutade nu med gärningsmannen som enda offer. Tack och lov!

Det är en brysk påminnelse om globaliseringens baksida. Sverige står inte längre som skyddad åskådare vid sidan av den övriga världen. Vi är en spelare mitt i den. Det som “inte händer här” kan faktiskt verkligen hända mitt ibland oss!

TT och Säkerhetspolisen ska omedelbart före dådet ha tagit emot ett hotfullt mejl, som antyder en koppling till Lars Vilks målningar och Sveriges närvaro i Afghanistan. Det tyder på att det inte är en ensam dåres verk, utan en terroristcells organiserade handling. Det är kusligt, men egentligen inte konstigt. Flera har varnat för detta.

Sverige är som en del av världssamfundet delaktigt i kriget mot motståndsmännen i Afghanistan. Kanske är det så att en trängd motståndsrörelse nu försöker överföra stridshandlingarna till motståndarens territorium. Genom att med terroraktioner på bortaplan åsamka ISAF-nationerna smärtsamma förluster i civila, vill den påverka opinionen att kräva tillbakadragande av trupper från deras hemmaplan Afghanistan.

Detta är det smärtsamma priset för Sveriges värn av yttrandefriheten, vår solidaritet med med världssamfundet och vårt internationella engagemang. Genom att ta ställning får vi fiender. Mot fiender måste vi försvara oss!

Det är för tidigt att dra några större slutsatser av kvällens rysliga händelse. Snart vet vi förhoppningsvis vem som valde att avsluta sitt liv på detta vidriga och skändliga sätt. Och varför. Det är under alla omständigheter en påminnelse om vår sårbarhet och att vårt engagemang långt borta kan få de mest ohyggliga återverkningar alldeles tätt inpå oss.

Sverige måste utveckla en betryggande förmåga att möta dessa hot. Vi måste ha en underrättelsetjänst som tidigt kan identifiera hoten, så att dessa kan oskadliggöras och oskyldiga liv räddas. Det handlar delvis om resurser, men också om metoder. Förra sommaren rasade den i mitt tycke underliga och uppskruvade debatten kring den s k “FRA-lagen”, vilken syftar till att ge våra underrättelseorgan verktyg för att snappa uppgifter om, från och till terrorister. Genom motståndarna till lagen dominerade den svenska Aningslösheten den debatten.

Måtte även Aningslöshetens naivt blå ögon nu öppnas! Sverige är inte en skyddad ö i en allt mer komplicerad värld. Ska vi åtnjuta globaliseringens fördelar, måste vi också kunna angripa dess nackdelar. Terrorhotet och andra asymmetriska hot är realiteter som vi måste hantera och skydda oss emot!