S ett parti som andra

Sedan ett par dagar riktas de politiska tyckarnas blickar mot ledarlösa Socialdemokraterna. Sahlin går efter, med S-mått mätt, rekordkorta tre och ett halvt år vid posten och ett, med S-mått mätt, anmärkningsvärt svagt valresultat i bagaget. Nu höjs ropen på förnyelse! Politiken var fel, medger dess konstruktörer Sahlin och Östros. Företrädarna har varit med för länge. Nu ska det bli nytt!

Jag menar att sossarna har förlorat fyra år av nödvändig självrannsakan och omprövning av sin politik. Det arbetet skulle naturligtvis ha inletts efter att Alliansen vann valet 2006. För en av orsakerna till S-förlusten var ju att partiet då upplevdes som sönderregerat, fantasilöst och utan lösningar på aktuella samhällsproblem.

Sedan fick några obetalda TV-licenser opinionen att snabbt vika från den då endast några dagar gamla alliansregeringen. Glappet mellan regering och opposition utvecklades efterhand till en klyfta, som av statsvetarna betraktades som omöjlig för Alliansen att täppa. Den röda mattan föreföll vara utrullad för socialdemokratins come back. Regeringsmakten var bara en fråga om tid. Förändringsarbetet ströks från Socialdemokraternas agenda.

En starkt bidragande orsak till att avståndet krympte och att Alliansen i 2010 års valrörelse kom ikapp och gick förbi den rödgröna oppositionen, var att den senare presenterade och tydliggjorde innehållet i sin politik. Den 3 maj lade vänsterpartierna fram sitt budgetalternativ med en rad ökade bidrag och diverse höjda skatter som bärande innehåll. Således en återgång till den politik som väljarna straffat sossarna för fyra år tidigare. Fantasi- och insiktslöst. Grunden för ännu ett valfiasko var lagd.

Socialdemokraterna har med sin andra valförlust på raken och sitt nu måttliga väljarstöd degraderats från att vara det statsdominerande partiet till att vara ett parti bland andra. Detta förhållande måste rimligtvis vara utgångspunkten för dem som nu ska sättas att genomföra den uppskjutna förnyelsen. För tillbakablickande drömmar om arrogant maktmonopol och medveten socifiering av befolkningen leder inte framåt. Det hör det förflutna till, liksom den osunda och omoderna järnaxeln mellan LO och SAP.

Med åtta år av borgerligt styre kommer Sverige ha hunnit bli normaliserat och bli ett land liknande andra västeuropeiska. Ett land är maktskiften inte längre är något abstrakt otänkbart, där karriär och position inte längre bygger på partibok, där fackligt medlemskap inte längre är det samma som politisk tvångsanslutning, där den som inte är sjuk arbetar och där den som arbetar också kan försörja sig utan bidrag från det allmänna. Sverige blir friare, sundare och mer liberalt! Det är till denna verklighet Socialdemokraterna ska anpassa sig. Det ska bli intressant att följa.

2 kommentarer för “S ett parti som andra

  1. Ja, det gjorde han och fler med honom (och mig)! 🙂

    Professor Lewin berör en annan intressant aspekt; Att S är för litet för att självt kunna besegra den eniga borgerligheten, samtidigt som koalitionslösningar med andra partier inte uppskattas av de egna väljarna. Detta fenomen är också ett besvärligt moment 22 för den nya S-ledaren att ta sig en funderare över.

Kommentering avstängd.