S-väljare sviker när regeringen sviker

Denna min lediga onsdag har jag bland annat ägnat åt att följa partiledardebatten i Sveriges riksdag. Som något av en prolog till debatten publicerades på morgonen en mätning från Demoskop. Den visar att Moderaterna nu är Sveriges största parti, efter att Socialdemokraterna sjunkit ned till ett väljarstöd på 23 procent. Det är en synnerligen blygsam nivå för det parti som dominerat svensk politik under många decennier. 

Väljarna är inte imponerade av hur det dominerande regeringspartiet har lett landet under den svåra pandemin. Det är inte jag heller. Jag har förståelse för att regeringen inledningsvis var villrådig när en dittills okänd sjukdom slog till mot landet. Men att den fortfarande, snart ett år efter begynnelsen av den första virusvågen, ännu står handlingsförlamad och initiativlös tycker jag är beklämmande. Som Ulf Kristersson (M) sa i debatten: “Med makt följer ansvar”. Statsministern har inte tagit det ansvaret. Istället har han duckat bakom de myndigheter som regeringen förväntas att styra. Han och regeringen har ägnat sig mer åt att presentera bortförklaringar, hitta syndabockar och att skylla på andra, än att utveckla några lösningar på problemen. 

Paradoxalt nog är det Moderaterna och den politiska oppositionen som har hållit i taktpinnen och drivit regeringen framför sig. Det är det som väljarna har sett och det är det som Demoskop har mätt. Jag är stolt och imponerad över det konstruktiva arbete som mitt parti har utfört i riksdagen under denna svåra kris. Moderaterna har i handling visat att Sverige behöver en ny, annan och bättre regering.

Jag stärktes (kanske föga överraskande) i denna uppfattning när jag såg dagens partiledardebatt. Statsministern uppvisade en nästan plågsam förutsägbarhet och fantasilöshet. Hans förberedda budskap gick ut på att sänkta skatter är något farligt som hotar och urholkar välfärden. Jag håller (kanske föga överraskande) inte med.

Sverige har bland världens högsta skatter, men vi har inte tillnärmelsevis den bästa välfärden. Det är alltså knappast ytterligare skatt som behöver pressas ur medborgarnas plånböcker. Det behövs inte ytterligare diffusa och yviga välfärdssatsningar. Det behövs fokus på och prioritering av kärnuppgifterna. Den regering som Stefan Löfvén (S) leder har dessvärre inte visat något intresse av att göra det. 

Istället kastar den våra skattepengar på diverse mer eller mindre besynnerliga och befängda projekt. Samtidigt som regeringen visat besvärande och allvarlig passivitet i hanteringen av corona-pandemin, har den varit mer aktiv och engagerad på mer perifera fronter. I november skickade regeringen sitt kostsamma och märkliga förslag om familjevecka på remiss. När regeringen på så vis väljer att kasta pengar på trams får den mindre utrymme för det som är viktigt på riktigt. När regeringen väljer att intressera sig för tokigheter flyttar den sitt fokus från att styra och leda sådant som är viktigt. Såsom att hantera en allvarlig pandemi.

LÄNKAR:

S inte längre största parti – Aftonbladet 13 januari 2021
M är största partiet – Expressen 13 januari 2021