Skicka fler och bättre vapen till Ukraina

Blogginlägg

De ryska styrkorna lämnar Kiev-området. Stukade och decimerade av motståndet från de heroiskt och ursinnigt kämpande, ukrainska försvararna. Spåren som angriparna lämnar efter sig förskräcker: Torterade och lemlästade civila ukrainare, ödelagda civila strukturer och förhärjad bebyggelse. Spåren av förfärlig, otyglad ondska. Putinryssland är en skammens och vanärans nation. En barbarstat.

De ryska styrkorna omgrupperar nu till östra Ukraina. Genom att kraftsamla där hoppas diktator Putin att nå framgång, lägga under sig Donbass och rädda vad som räddas kan av en våldsam kampanj som är ett uppenbart misslyckande. Ryssland har förlorat politiskt, ekonomiskt och tagit mycket stryk militärt. Ryssarna lär nu behöva ett antal dygn för att reorganisera sin sönderslagna armé, återhämta sina utmattade soldater och föra fram de förnödenheter som kommer att behövas för att uppnå uthållighet och effekt i nästa fas av det förfärliga kriget. Flera bedömare menar att detta är den sista möjligheten för den ryska krigsmakten att anfalla och tillämpa manöverkrigföring. Begräsningarna rycker närmre. Många ryska soldater har stupat. Mängder av rysk materiel och ryska fordon har förstörts eller övertagits av försvararna.

Försvaret av Ukraina, Europa och den fria, demokratiska världen kommer nu att upprätthållas vid frontlinjen i Donbass. Men även de modiga och beundransvärda ukrainska försvararna är märkta av förluster och påfrestningar efter dryga sex veckor av försvarsstrid.

Nu måste Sverige utöka sitt bidrag till kampen. Vi måste bidra till att ukrainarna förmår avvisa angriparna och tvinga dem till reträtt och återtåg. Därför att Ukrainas armé slåss också för oss.

Det är bra att den svenska regeringen, efter att den borgerliga oppositionen tvingade den till det, möjliggjorde att sammanlagt 10 000 svenska pansarskott M/86 har tillförts Ukrainas armé. Jag har förståelse för tveksamheten till att leverera mer kvalificerade vapen än så i det tidiga skedet av kriget. Också jag kände tvivel. De avancerade vapnen skulle ju kunna komma att behövas i försvaret av Sverige bara några veckor senare, om det ryska krigsmaskineriet hade varit så väloljat som vi hade anledning att både tro och befara.

Det var det inte och det är det inte. De ukrainska försvararna har bundit en försvarlig del av de ryska stridskrafterna i östra Ukraina. Angriparna sitter fast långt ifrån Sveriges gränser och saknar högst sannolikt förmåga att fortsätta sin aggression bortom detta område. Det innebär ett avsevärt minskat risktagande att lätta på innehållet i de svenska mobiliseringsförråden. Vi kan och ska överlämna vapen till Ukrainas armé. Vi hinner få nya på plats i förråd och på förband innan den ryska björnen reser sig för nya aggressioner.

Det är nu som vapnen behövs och gör skillnad! Varenda stridsfordon som nedkämpas i Ukraina nu är ett fordon som inte kommer att kunna hota Sverige senare. Sveriges regering måste därför skyndsamt uppdra åt Försvarsmakten att identifiera vilka vapen som kan avstås och överlämnas till Ukraina. Sannolikt kan svensk hårdmålsammunition, svenska pansarvärnsrobotar och svenska luftvärnsrobotar möjliggöra för försvararna att avvisa den barbariske angriparen. Ska vi stå på rätt sida av historien krävs det åtgärder och beslut nu.

Tappade uppkopplingen