Skövde – garnisonsort i tiden

Idag skriver försvarsminister Sten Tolgfors på DN Debatt om regeringens förnyade politik för soldatveteraner. Jag uppskattar verkligen regeringens initiativ. Jag tycker att staten tidigare visat de soldater och sjömän, som fullgjort farliga uppdrag för Sverige i utlandet, bristande intresse och stöd. Framförallt är det viktigt att Försvarsmaktens ansvar som arbetsgivare utökas. Tidigare har en gräns om ynka fem år gällt för Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och rehabilitering. Den gränsen tas nu bort. Det är anständigt och fullt rimligt. En soldat ska veta att han eller hon bli omhändertagen i den händelse det värsta skulle drabba honom/henne.

Försvarsministerns artikel väcker också mina tankar kring Skövde som framtida garnisonsort och hur det civila samhället på bästa sätt ska kunna stödja förbanden. Försvaret står inför en stor förändring. De värnpliktiga, som staden genom åren sett komma och gå, är snart ett minne blott. De ersätts av kontrakterade soldater för vilka internationella insatser kommer vara ett återkommande och naturligt inslag. Förbanden kommer i framtiden utbildas och göra insats, istället för att utbildas, skickas hem och förrådsställas.

Detta ställer, tror jag, nya och andra krav på Skövde som värdkommun för militära förband. Särskilt om vi har målsättningen att Skövde ska fortsätta att vara garnisonsort. Vi vet ju att vi inte kan utesluta ytterligare förbandsneddragningar i framtiden och det är min absoluta ambition att Skövde ska vara Sveriges bästa garnisonsort och en självklar utbildnings- och förläggningsplats för markstridsförband!

Därför är det viktigt att föra diskussion med Försvarsmakten om hur det lokala, civila samhället kan stödja sina förband utifrån de nya förutsättningar som råder. Det handlar säkert om handgripliga saker som t ex tillgång till bostäder. Men det handlar också om mer mjuka insatser som stöd till hemmafronten, dvs till de anhöriga och familjer som har soldater i insats i främmande land.

För mig har arbetet med att stärka och utveckla Skövde som garnisonsort en mycket hög prioritet.

2 kommentarer för “Skövde – garnisonsort i tiden

  1. Intressant och klokt, Håkan. Det skulle ju kunna vara något för våra museer att ta sig an. Jag tycker generellt att militären, trots sin centrala betydelse för staden, märks litet i samhällslivet. Jag kan jämföra med Eksjö, som jag känner väl. Där utgör garnisonen på flera sätt ett mer distinkt inslag i samhället. Jag tror att medvetande, intresse och engagemang för en verksamhet underlättar att se de människor som är i den.

  2. Hur kan det civila samhället stötta – är en fråga du berör.

    När jag lyssnade på ett föredrag tidigare i veckan om att sträcka ut en hjälpande hand, landade diskussionen i en slutsats (bland många) om att det kanske är än viktigare att börja med att se och möta våra medmänniskor. Då kanske inte hjälpen i nöden ens behövs lika ofta.

    Hur hänger detta samman med stöd till veteraner… Att en garnisonsort bör ta ett ansvar för sina veteraner är ett gott mål, men detta ovan, om att, till att börja med, uppmärksamma våra veteraner, kanske rentav kan minska behovet av omfattande hjälp till något färre individer.

    Jag läste en bra bloggpost (http://disruptive.nu/2010/02/07/varfor-skall-jag-blogga/ ) om en utställning om FN-svenskar på Armémuseum. Bloggaren konstaterar, att utställningen kunde beröra långt mer genom mer personlig vittnesbörd.

    Kanske Skövde Kommun (och Skövde Garnison) skulle ta initiativet till en lokal utställning med fokus på historier som våra veteraner har att berätta.

    Alltså: politiken styr resurser, och små resurser skulle kanske sätta strålkastaren på dessa våra hjältar! En bieffekt kan då också bli PR och “cred” till Skövde som ort, som verkar för att synliggöra de som står upp för våra demokratiska ideal genom egen insats ute i världen.

Kommentering avstängd.