(S)kruvade piruetter

I dagarna utspelas en märkligt, litet drama kring Aspöfrågan. I begynnelsen rapporterades det att kommunstyrelsens arbetsutskott var överens om att inte genomföra någon folkomröstning i frågan. Att en gammal stridsyxa var färdig att grävas ned.

Sossarna, som drev motståndet mot bebyggelse av Aspö som främsta valfråga, hade överraskande bytt fot. Det var dags att tänka om och gå vidare, meddelade S-veteranen Helena Dahlström.

Det var då. Några dagar senare fick vi veta att sossarna alls inte ändrat sig, utan håller fast vid sin ursprungliga hållning i frågan.

I sak fanns det alla skäl i världen för sossarna att byta fot i frågan. Planen för Aspö är mycket nedskalad jämfört med den ursprungliga. Skövde har ett skriande behov av fler bostäder och dessutom attraktiva sådana. Vården och utvecklingen av Aspös park- och naturområden mer eller mindre förutsätter Skövdebostäders medverkan. Det folkliga motståndet mot byggnation är synnerligen lågt.

Så vad hände då? Jag vet naturligtvis inte, men jag gissar att det knorrade bland de röda gräsrötterna. För mycket Skövdeanda, för mycket ansvarstagande, för lite oppositionspolitik och nu en överraskande slakt av en helig ko. Panik! Stopp i maskin! Backa! Gör om! Gör rätt!

Det som förefaller vara tydligt och uppenbart är att damerna Ekman och Dahlström sprungit ifrån de egna leden. Känselspröten fungerade helt enkelt inte. Man glömde att lyssna till rörelsen! Straffet blir nu att utföra ett antal generande piruetter på schavotten. Att konstra och hävda att man alls inte ändrat sig. Att man sa “ja”, men menade “nej”! Att övriga ledamöter, protokollförande tjänsteman och media missuppfattat alltihop.

För så märklig är stundom den politiska logiken. Hellre förudmjukande piruetter än det raka och ärliga konstaterandet: “Vi glömde att lyssna på rörelsen”. Jag ser med spänning fram mot skruvade S-frivolter på måndagens kommunstyrelse.